Usch vad det går upp och ner hela tiden för mig just nu. Känslorna svallar som en våg. Jag ska försöka få ihop hjärtat och hjärnan så att dom samarbetar, men det är inte så jävla lätt kan jag säga. Hjärtat vill en sak och hjärnan säger en annan. Dom strider emot varandra och vill inte alls samarbeta.
Jag sitter med en klump i halsen hela tiden och bara hoppas på att det ska lugna sig. Men så känner jag hur det börjar grumla sig i ögonen. Inte bra när man sitter på jobbet. 
Jag försöker mitt bästa, men allt jag egentligen vill är att krypa ner i sängen och aldrig titta upp från täcket igen. 
Jag vill stanna där och aldrig komma tillbaka. Eller i alla fall inte på mycket länge. 
Jag säger till mig själv hela tiden att jag ska skärpa mig, att det är en del av livet. Men funkar det?
Näe, varför ska man lyssna på sig själv för? 
Om man inte kan lyssna på sig själv, kan man absolut inte lyssna på andra. Då vänder man taggarna utåt och säger "jag klarar mig"
Men det är bara inse det,  Du gör det inte!