hej hej kära vänner!

nu sitter man här själv igen.. karln drog iväg för att jobba natt. tycker inte om när han åker iväg sådär så ja får sova alldeles ensam. de e så kallt å tyst. å sängen känns så tom. älskar att ha honom bredvid mig, känna hans värme. vill aldrig släppa honom.
igår drog han iväg å jagade hela kvällen. de e skumt för i början när vi träffades så va de juh självklart att jag saknade honom när han va å jobbade hela veckorna å kom hem på helgen men nu så saknar ja honom så fort han lämnar rummet. jag låg å tänkte på de en natt och kom fram till att jag blir mer kär i han för var dag som går.
ja menar, de e som nu. han lämnade av mig för en timme sen å ja saknar honom något otroligt mycket. är de verkligen möjligt!?

idag så va vi uppe hos han igen, han behövde klippa klart gräset. inte för att jag bidrog så mkt me de men städade undan lite skivor å så som låg huller om buller sen satte ja mig å läste i flera timmar ist. gick ut å gick på hans mark för att se lite gran, så sjukt mysigt de är. så gick vi tillbaka hem å lagade lite mat. sen gick vi upp å kollade på film, YRROL, hade aldrig sett den förr så de va väl på tiden ^^ älsklingen somnade å ja låg å skratta för mig själv, åt filmen asså.
sen blev klockan mkt å vi va tvungna att åka. då ger han mig sin hemnyckel :O jag blev rätt ställd då, och glad :) iofs har juh han redan min men de e juh för att vi jämt e hemma hos mig.

älskar dig hjärtat!