igår kväll så gjorde jag verkligen allt för att inte behöva åka hem till mig.
stannade kvar hos mor å far till halv tolv eller nått, bara för jag inte ville vara själv.
asså jag orkar inte träffa någon utanför jobbet, men samtidigt vill jag inte vara själv.
jag skulle egentligen fått sällskap idag, men de va tur att det inte blev nått.
vaknade i morse som ett kolli. orkade inte göra nånting, inte ens kliva ur sängen.
tillslut masade jag mig ur den men nästa anhalt va soffan i vardagsrummet.
jag slog på en film och slängde mig i soffan.
även fast jag säger att jag vill va själv så VILL jag inte vara ensam.
så när filmen va slut ställde jag mig i duschen och åkte sen till mamma.
hur mkt jag än stör mig på allt och alla här så ere skönt att ha rörelse omkring mig.
här ere liksom ingen som tycker synd om mig men jag får lite uppmärksamhet när jag vill.
alla här hemma vet i stort sett exakt vad allt handlar om, varför jag e så låg.