Klockan ringde riktigt tidigt imorse, för att vara helg. 

Oj men du, det är nästan så jag har glömt bort att jag har den här funktionen. 

Usch vad hemskt dålig jag kan vara på att blogga ibland.
Men det är väl kanske så när dagarna är precis lika dana. Och inte vill jag att inläggen ska vara lika. Sura och griniga.
Risken finns att det skulle bli så. Det är oftast när det går åt skogen, som man vill skriva av sig. När det går bra vill man fortsätta vara i den bubblan så länge det bara går.

Jag kan inte påstå att det är en dålig dag idag. Men eftersom jag sitter här själv och läste några bloggar så kom jag på att det kanske inte skulle vara så tokigt att skriva lite i min egen.

Men samtidigt har jag inte så mycket att skriva. Jag har inte många månader kvar på jobbet, så jag lägger så mycket krut som möjligt för att det ska bli så bra som möjligt. Några trådar skulle jag vilja nysta upp innan jag lämnar stället. Sen får vi se hur mycket som förändras efter att jag lämnar.
Just nu har jag lite idéer på vad som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig göra i framtiden. Men eftersom jag inte riktigt vet till hundra procent, så tänker jag inte berätta nu. Jag kan nog mycket väl ändra mig hundra gånger till innan jag vet exakt.
Idag fick jag en liten, liten chock. Min man ringde hem och sa att vi skulle få ta över två biljetter för en 24 timmars kryssning. IMORGON. Tätt inpå. Jag har lite smått problem med att hantera "sista-minuten-grejer", spontana saker. Jag gillar det, men jag hatar när det blir så snabbt att det inte går att planera riktigt.  Men nu är det lugnt, jag fick tänka igenom det ordentligt och efter att ha pratat med honom om det så är läget lite mer under kontroll nu.
Kul ändå, att få komma bort härifrån. Bara han och jag. Och förstås en massa andra som hade planerat det här från början. Biljetterna kommer ifrån älsklingens chef. Så vi får väl se exakt vad han bokade. Det pratades om någon lyxhytt. Kanske blir det härligt.

Nej, nu ska jag mysa ner mig i soffan och invänta min man, som mekar med skoter.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har tusen saker som snurrar i huvudet, men inget kommer ut i form av ord eller i text. Vissa dagar kan jag känna att allt går som det ska, det är en bra dag. Andra dagar känns det som att det bästa vore att bara dra täcket över huvudet igen. Det har funnits fler sådana dagar nu på sistone. Vilket jag avskyr! Jag vill bara att januari ska ta slut, februari och mars kan vi skippa. April, då börjar våren visa sig ordentligt. Det är ljusare ute, luften är varmare och kläderna blir lättare. Det är så jag vill ha det. Varmare och lättare. Men samtidigt så älskar jag snön. Jag tycker om det här mörka och mysiga. Det ska vara mysigt. Men ibland blir det mörka för påtagligt. Att vara trött och hängig är vardagsmat. Ingenting orkas med. Det är som att gå på sparlåga. Som att gå och vänta på ljusglimtarna. Vänta på värmen. Istället för att leva i nuet. Ta dag för dag. Carpe Diem. Vad är det för något? Fånga dagen, hur gör man det? Känns som att det är glömt. Det som hände för. Då dagen fångades, varje dag. Alla dagar var ett äventyr. Alla dagar efterlämnade sig någon form av minne. Ett minne som jag då och då, i min ensamhet, plockar fram - Bara för att kunna få en glimt av ljuset. I väntan på våren.

Usch vad dålig jag är på att uppdatera här. Känns inte helt bra. Men å andra sidan, det finns inte så mycket att säga för tillfället. Allt tuffar på i sin lugna gång, som vanligt. Igår hade jag en dag ledig - med tanke på att jag jobbade i lördags. Så den här veckan har jag bara två arbetsdagar. Ledig torsdag och fredag med. Kan behövas ibland. Och dessutom känner jag att det är något på gång i kroppen. En liten förkylning kanske? Skulle inte förvåna mig det minsta. Jag fick ett meddelande i söndags av en tjej som vill få sina naglar fixade. Lite kul att hon har nosat upp mig. En gammal lagkamrat till mig. Skoj när det sprids sådär. Jag fixar naglar för att jag tycker det är roligt. Min förhoppning är att jag i alla fall, inom ett år, ska ha påbörjat utbildningen till nagelteknolog. Men det är alltid bra att träna. Så det är de jag gör. Hade ett litet uppehåll ett tag, men nu de senaste månaderna har jag kommit igång igen. Ikväll så är det dags! Premiär för Twilight Saga: Breaking Dawn. Jag ska dit. Med mina systrar och min mamma. Underbart. Mamma följde med på förra premiären också. Jag vet inte om hon tycker filmerna är bra, eller om hon följer med bara för att det är skönt att gå på bio ibland. Och på lördag firar jag och min älskade karl ett år tillsammans. Tanken var att vi skulle ha åkt iväg. Men så blir det inte. Han kunde inte ta ledigt från sitt jobb så vi ska försöka hitta på något annat skoj. Och något bra blir det nog. Inte ofta vi gör saker själva. Alltid är det något som kommer i mellan.

Ibland svider vissa ord mer än vad man trodde att dom skulle göra. Ibland, även fast man varken vill eller tror att man tar åt sig - så gör man det omedvetet. Men nu är det som det är. Och för tillfället finns det inte så mycket man kan göra åt saken. Tyvärr. Livet är märkligt ibland.

Det strular med mobilbloggandet, igen. Och inte är det ofta jag tar mig tid att blogga via datorn. Om jag bara får igång appen igen så ska det nog bli bättre med inlägg ska ni se. Det har inte hänt så mycket, så jag kan inte påstå att ni har missat något. Jag jobbar, mest hela tiden. Nu ska jag få en ledig helg. En hel helg. Fast jag avslutar denna vecka med ett mördarpass idag. Eftersom det inte händer allt för ofta, så gör det inget. Och eftersom jag har helgen ledig så gör det inte så mycket det heller. Trots att jag har försökt avstyra allt vad planering och sysslor heter under helgen, så kommer det massa att göra ändå. Typiskt!

Jag tror att jag fick igång appen ordentligt igår. Det var lite strul i början. Kunde inte logga in, gick inte att publicera inlägget. Men tillslut gick det. En gång. Andra gången jag försökte gick det inte lika bra. Jag kunde inte logga in alls. Får försöka senare idag. Nu satte jag mig vid datorn för att uppdatera lite. Jag sitter och väntar på samtal ifrån syster och Sofie. Blir det någon lunch, eller blir jag ensam? Lite jobb har jag hunnit med också. Men det känns ensamt här. TW har dragit för att han ska på något konvent i Norge över helgen. Kul för han. Men synd för mig som blir ensam på jobbet i två dagar. I och försig har Kyrkis öppet imorgon så det kommer finnas massor med folk här. Och massor med bebisar. Jag satt och gullade med en liten kille igår. Så söt, och så glad medan dom andra pluttisarna var arga och hungriga. Idag ville jag inte riktigt kliva upp ur sängen. Och igår ville jag inte riktigt somna. Eller jag ville inte att hjärtat skulle somna. Med tanke på att vi båda jobbade sent igår och han inte kom hem förs en timme senare än mig, så blev det inte så mycket prat. Utan det var sängen som kallade på en gång. Riktigt trött var jag. Idag hoppas jag på lite mer tid med honom innan det är dags för att sova. Även om det nu blir så att halva kvällen ägnas i en bil.

Livet kommer med märkliga överraskningar ibland!

Helgen kom, och gick. Det går så sjukt fort - dom där lediga dagarna. Usch, det är hemskt!
Inte har det hänt någon sådär märkvärdigt mycket heller. I fredags kom kära Sofie över för att snacka, dricka lite vin och kolla på film. Så mysigt. OFTARE TACK! Men det är mycket som kommer i mellan hela tiden så det gäller att ta vara på dom gångerna som det händer.
Vi blev tvungna att åka till Media Markt för att köpa ny kyl och frys. Den andra ville inte vara med oss längre. Vi skulle även ha köpt tapeter, men det glömde vi helt bort och i stället kom vi hem med två cyklar ifrån Biltema. Kan fungera det med.
Körde iväg en skoter och fick för oss att byta bort en Inca mot en Ford Escort Cab.

Det är väl i stort sett dom mest intressanta sakerna som hände denna helg. Ibland så försöker jag göra så lite som möjligt. Trots att rastlösheten hägrar i kroppen.

Men det fanns egentligen andra saker som jag hade förväntats gjort, men som jag verkligen inte kände för att göra. STCC final i Mantorp, ett stort LAN och en 45+45 års fest. Men nej, det var något i kroppen som sa stopp. På alla tre saker. Humör och trötthet framför allt kan jag tänka mig.

Fan vad tråkig jag känner mig nu. Dags att kanske ha en period då jag bara kör på igen. Ska fundera på det ett tag.

Det känns skönt att kunna känna sig behövd ibland. Som nu, idag. Jag har fått hjälpa till att göra en liten affisch på jobbet.
Inte för att jag är världsbäst, utan för att jag i alla fall kan lite. Och jag ställer mer än gärna upp. Speciellt idag - då jag inte hade en aning om ifall jag ens skulle till jobbet eller om jag skulle stanna hemma. Men imorse så bestämde jag mig för att åka in i alla fall. Något kanske jag kunde göra. Sen är det alltid kul och mysigt att titta på alla bebisar och småbarn som springer runt ute på golvet.

Mm, och maten förstås. Deras underbart goda mat, bröd och fika. Vi har tur som får sitta på samma ställe som dom. Fast jag brukar hålla mig i bakrunden. Inne på kontoret. Speciellt nu när jag fortfarande är lite förkyld. Inte kul att smitta ner små barn. Fast jag tror nog att det inte är någon fara.

Och fredag är det idag. Jag försökte få hjärtat att skolka med mig. Men det gick inte för sig. "Man kan inte göra så i den här branchen". Nej, det vet jag väl. Men man kan ju alltid försöka. Så jag får vänta till i morgon. Då inga klockor ringer, vi har inte direkt någon tid att passa, förs imorgon kväll. Som det ska vara på helger. Får ta vara på den korta lediga tiden innan det är dags att masa sig upp till jobbet igen.

Det känns lite som att hela kvällen igår bara försvann. Jag minns den typ inte. Trots att vi båda var hemma hyfsat tidigt.
Men jag kommer ihåg att jag tittade på Idol och att jag blev förbannad över att dom alltid ska bryta mitt i. Så nu måste vi vänta enda till på fredag. Allt för att hålla på spänningen. Men jag tycker ändå att det blir lite långdraget. Kan dom inte bara komma till veckofinalerna nu.

Idag blir det en lång arbetsdag igen. Dagen kunde kanske ha börjat lite bättre, men de är väl sånt jag får ta. Försöka att lösa det. Ska hinna med två fritidsgårdar idag med. Plus att jag funderar på om vi måste ta tag i allt skit som står inplacerat i ett hörn i köket på våran ungdomsgård. Får försöka ta hjälp av syrran så att det verkligen blir av.

Tror nog att jag måste försöka få in mer kvällsjobb. Och jag måste fixa med naglar. Och jag måste fixa hemma så det blir klart någon gång.
Mycket måsten nu. Jag får försöka göra en prioriteringslista. Både hemma och på jobbet. Ska kolla med hjärtat vilka kvällar han blir borta, så kan jag kanske matcha in med mina kvällar. Det är så jag får göra om det ska hända något här omkring.

Känns som att det är massor av negativitet här just, men kanske blir det något bättre efter lunchen.
Vänta och se.

Jag har ju glömt att berätta om att vi har haft besök den här veckan. Långväga besök, finbesök, enda ifrån Jämtland.
Lillkillen har blivt så stor, fyller redan fyra år iår. Tusan vad tiden går fort. Lite blyg var han till en början, och inte kände han igen mig heller först. Men sen släppte det och han blev en riktigt pratsam liten kille. Lite jobbigt eftersom man inte riktigt hör vad dom säger, dom små. För det mesta förstår man, de är ju sant. Ett återkommande ord som han säger i varenda mening är "vet du". Det låter så himla kul när han pratar på i hundraåttio och vart och varannat ord är "vet du". Jag lyckades smyga in "typiskt" i hans ordförråd. Så det var också något han satt och sa en kväll. Plutten.
Men jag tror inte att jag hinner träffa dom något mer innan det är dags för hemfärd för deras del. Lite synd, eftersom det oftast dröjer ett år innan vi ses igen.

Men jag ska försöka ta mig dit snart! Det har jag visserligen sagt enda sen i våras, men det måste bli så snart. Jag ska bara försöka få med mig karln dit också. Han skulle behöva lite miljöombyte.

Vi återgår till vardagen. Igår var jag minst sagt sänkt av förkylningen. Men jag lyckades ta mig igenom arbetsdagen. Åkte hem en snabbis för att slänga i mig nässpray och vila ögonen, sen åkte jag tillbaka för att möta upp hjärtat. Följde med i lastbilen för att hålla sällskap på kvällskvisten. Så vi var inte hemma förs efter nio. Lång dag blev det, även igår. I onsdagskväll hade vi fritidsgården, så då blev det också en lång dag.
Idag ska det inte bli en lång dag, inte jobbrelaterat i alla fall. Tänkte korta av dagen och försöka hitta på något roligare senare.
Får se vad det blir!

Igår blev det till att koka kräftor. Ingenstans hittade vi krondill. Jag undrar vart dom kan ha gömt undan sånt. Vi fick helt enkelt nöja oss med vanlig dill.
Pappa var snäll och hjälpte oss med det. Tror att dom kokade 52 kräftor eller något liknande.
När det väl var klart åkte vi hem igen för att hämta lastbilen som skulle in för att servas. Sen var det nästan middagsdags. Men först skulle vi göra ett stopp i skogen där grabbarna hade sett en mossgrunkamojäng. Inte den blekaste vad den heter. Men den rycker tydligen upp mossa ur gräsmattan. Den köptes i alla fall.

Efter en lång dag kom vi då äntligen hem igen. Idol hade säsongspremiär igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Juryn var hård. Fyra stycken tilldelades en guldbiljett. Lite svårt att avgöra vart jag står, just nu. Men jag kan tycka att det är roligast att titta på veckofinalerna. Det är då allvaret slår in.
Men det blir nog ändå så att vi slår på tv4 ikväll också. Bara för att fortsätta se när folk förnedrar sig. Men också när folk gör bra ifrån sig.

Kvällen blev tio gånger bättre än dagen i sin helhet.
Jag har mått så mycket bättre än vad jag har gjort på hela dagen. Altanen har blivit klar, men det är verkligen inte tack vare mig. Svamp har plockats i mängder (kantareller menar jag då) och inte heller det tack vare mig. Jag har mest legat hela eftermiddagen.
Folk har vi haft här hela dagen.

På kvällen förflyttade vi över till en vän. Fick se hennes nya boende. Där blev det en hel del bussresa (ett kortspel inkluderat alkohol). Jag fick väl "ratta buss" i alla fall en gång. Men det var inte så farligt.
Nu har sitter vi hemma, efter att ha fått skjuts hem av en väns farsa. TACK TILL DOM!

Här hemma har vi mest bara suttit och lyssnat på massa musik, sånt som vi lyssnade på förr och försökt förstått oss på facebook på telefonen. Och facebook i sin helhet. När det inte går så som vi vill.

Det blev en liten klippning igår. Mitt hår behövde verkligen det. En ordentlig urklippning och cirka tio centimeter försvann. Jag var beredd på att mycket skulle försvinna så det kom inte som någon chock direkt. Nu känns håret mycket mer luftigt och inte lika mycket hår stannar kvar på kammen heller. Skönt.

När jag kom hem var hjärtat i full gång med att fixa och dona i matrummet. Snart är det bara koppling av el kvar och tapetseringen. Sen är det ett helt nytt rum.
Lilla Cider smet ut och började bråka med en betydligt större katt. Har inte sett den katten tidigare utan det är dom senaste veckorna som den har börjat stryka omkring på tomten. Som tur var hände det inget allvarligt utan vi fick in henne utan en skråma. Men med en väldans ragg. Lillplutten börjar bli stor nu.
Bayliss är mer av en fegis så hon cirkulerade mest omkring oss inne. Det känns rätt tryggt.

Nu är jag på jobbet igen. Och har varit här i några timmar. Hunnit städa skrivbordet (vilket verkligen behövdes) och fått i mig några koppar kaffe. Väntar på att kollegan ska komma in också. Borta...

Igår hade vi vårat första möte med den nya prästen. Vilket kändes riktigt bra. Jag fick ett mycket gott intryck av honom. Och jag hoppas att vi kommer göra ett galant jobb tillsammans i teamet.

Hösten är kommen - och med den en rad nya och bättre möjligheter.

Hela dagen har jag nu suttit med dessa texter som ska hämtas hem. Massor är det. Men snart är det kompendiumet klart. Fast det är bara texterna. Sen ska alla ackord och låtar sammanställas med.
Det är nästan så att jag funderar på att gå ut och ta en liten promenad så jag inte växer fast här på stolen. Och får ögon stora som datorskärmar. Än så länge har jag klarat mig ifrån att få huvudvärk.
Det har nog rätt mycket att göra med att jag inte sitter här själv. Så det har blivit rätt mycket avbrott för att prata om annat. Sånt behövs ibland märker jag.

Kör en långdag gör jag med. Jag hade kunnat ta sovmorgon, för att inte få så många timmar, men jag tyckte att det var onödigt. Vi siktar på en tolvtimmars tycker jag. Sen är det bara att åka hem och stupa i säng.

Men egentligen så vill jag bara att klockan ska ticka fortare så att folk börjar röra sig hitåt. Skulle vara skönt att få allt överstökat.
Imorgon fortsätter vi med möten, personalmöte och japandags-möte. Får se hur det blir. Spännande.

Åter till jobbet kanske!