Efter snart två år i lägenheten börjar mitt hem nästan se ut som ett hem.

Idag åkte dom sista kartongerna och jag har börjat kunna röja upp ordentligt. Det har varit i mitt rum som det har sett värst ut. Massa kartonger och skräp. Det är nästan så att jag inte har velat vara där inne. Dörren är alltid stängd, men det har i och försig med katterna att göra också.
Pappa kom kring två tiden och hjälpte mig med att bära den trasiga spegeln och såna saker. Jag åkte direkt upp dit och började hjälpa pappa med att klyva ved. Först tog vi oss en fika och pratade massa gamla minnen. Mest om tiden då hela familjen bodde här, där jag bor nu. Jisses vad kul vi hade när vi var små. Det var sammanhållning mellan alla grannar, så är det inte nu. Det längsta man kan sträcka sig till är att hälsa på varandra. Annars håller man sig i sin lägenhet. Eller jag gör det i alla fall.
Efter fikat gick vi ut och klöv ved i säkert tre timmar. Jag tycker det är rätt kul. Inte för att man ser resultatet så bra eftersom pappa sågar ännu mer. Hanna och Lina kom ut tillslut och hjälpte till, eller mest var det väl Lina. Men även hon ledsnade efter ett tag. Om inte pappa hade sagt att det räckte för dagen hade jag kunnat hålla på ännu längre. Dels för att det är skönt att vara ute men också för att man har något att göra. Annars så är man bara ute en liten stund eftersom man inte vet vad man ska göra, då blir det så att man fastnar framför tvn eller liknande. Då känner i alla fall jag att jag tappar dagarna. Det finns liksom inget innehållsrikt alls.

Imorgon börjar jag praktiken som jag sa tidigare. Jag ska vara på en förskola i tre veckor. Jag hoppas att jag kommer upp i tid, så jag inte försover mig. Jag ska nämligen vara där klockan åtta. Ställer jag bara klockan ordentligt och lägger mig i tid ikväll så ska allt nog gå bra.