Det är synd att det inte går att återberätta allt roligt, det blir juh inte lika roligt då. Man måste liksom vara med när det sägs eller när någon gör det som är roligt. Tidigare ikväll när jag var uppe hos mamma och pappa kom vi in på hur knasigt det kan bli när man översätter svenska ord ordagrant till engelska. Det kan juh verkligen bli hur konstigt och knasigt som helst.
Men jag blev inte där så länge för Pucko och Zandrasun skulle komma över en sväng till mig. Dom e så knasiga. Fast jag tror att det blir ännu mer knas när vi är tillsammans alla tre. Det blir bara så helt naturligt. Det går liksom inte att vara seriös jämt. Men det är också skönt. Man kan vara sig själv helt och hållet. Men vi planerad helgen litegrann. Det ska juh vara fest här i byn på lördag. Det ser vi fram emot!
Men de lär juh också spåra, på ett bra sätt då. Inte på något dåligt sätt här inte. Vi är skötsamma tjejer vill jag lova. Det kommer bli kalas.

Pucko och Emmalainen kom förbi jobbet idag när jag jobbade me. Spaghettibenen hängde med, igår va jag rätt hyper så jag dansade runt litegrann (som sagt, de går inte att återberätta), och till råga på allt råkade jag bränna bullar. Men jag vill inte påstå att det är mitt fel, utan skyller allt på Petra. Hon påminde mig inte om att jag hade dom i ugnen. Jag hade juh fullt upp med annat. Bullarna som skulle stå inne i en kvart, tog jag ut 40 minuter senare. Dom va juh inte direkt fina då kan jag säga. Jag kunde inte ta ut dom i butiken och tro att dom skulle bli sålda. Bullarna blev så sjukt stenhårda. Det gick inte att äta hela bullen, bara mitten för den va någorlunda mjuk. Så det fick jag höra också. Petra och Pucko fotade bullarna dessutom.
Men som sagt, allt är Petras fel!

Jag hoppas bara inte att jag bränner dom imorgon också. Då känner jag mig rätt värdelös. Men det ska juh inte vara några konstigheter, jag får ställa klockan så jag inte glömmer bort dom. Om jag kommer ihåg det vill säga.