Yes, we can do it!

Snacka om helomvändning, från att ha varit på dagis en hel vecka, med solstingsgnälliga barn, till att jobba i affärn hela helgen. Det var knappt så ja kom ihåg koden till larmet.

Igår fick jag sluta tidigare, det kan jag säga var underbart! Efter lunchen hade vi bara två barn, så jag förstår att dom tyckte det var onödigt med fyra personal. Det var juh inte direkt så att jag ställde mig och grina för att jag skulle gå hem en och en halv timme tidigare. Det var kanske inte riktigt så att jag stog och hoppade av glädje heller. Men halv två fick jag gå hem, hade jag inte gjort det hade jag garanterat somnat i soffan.
Jag skulle åka till ICA och köpa krondill till mamma och pappa. Men inte fan hade dom något där. ICA som ska ha allt hela tiden, det är juh trots allt en stor affär. Det var bara för mig att åka till Konsum och hoppas på att dom hade dillen där, det är inte kul att åka runt i 40 graders hetta. Trots nervevade rutor blev det inge svalare i bilen. På Konsum fanns ändå dillen, tack och lov! Sen hem och in i svalkan, underbart.
Klockan tre hade vi ett litet möte på affärn, men som alltid kommer man inte därifrån förs jättelångt efter. Och jag som inte kan sitta still sprang runt, trots att jag var ledig.

Petra tyckte vi skulle åka på fotboll å se herrarnas a-lag spela. Varför inte liksom, det var juh ändå fredag och jag kan inte lägga mig i sängen tidigt då. Dessutom var jag piggare än ja varit tidigare i veckan. Så vi åkte dit till andra halvlek. Vi vann till och med tror jag. När matchen var slut åkte jag och Petra ut i skogen för att hämta Emma som hade varit på 20 årskalas. Petra blev hungrig så det blev destination Donken. Där inne träffade vi på massor med bekanta ansikten. Magnus kom dit med sin Tgul. I Adore! Dom hade köpt sig comradio, tydligen så hade dom inte läst manualen ordentligt för dom kunde inte knappa in rätt station, vilket jag tyckte var fruktansvärt kul. Men eftersom jag är så grymt duktig på teknik (^^) fick jag igång dom. Är man duktig eller?
Men efter det fick det vara nog. Jag skulle juh ändå upp och jobba, även idag. Sen att jag försov mig imorse de hör inte hit. Jag va kanske en aningens trött, men kom ändå upp till jobbet i tid. Skoja inte att man stressade något fruktansvärt då.

Nu har det tagit mig flera timmar för att skriva klart så jag får väl ta och avrunda eftersom jag snart ska stänga och måste fixa lite inför morgondagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0