Renée bjöd över mig igår kväll för att se på bilderna på den lille. Hur söt som helst.
Jag är riktigt glad för Monis skull. Och vad jag hörde så var hon jätteduktig. Och den lilla familjen verkar må bra. Dom får, vad jag fattade det som, åka hem idag.

Känner mig ännu mer ledsen över att det är som det är. Att det har blivit som det har blivit. Men det är något som jag inte kan ändra på. Jag får bara vänta på att hon ändrar sig. Hoppas på att allt blir bra.
Jag saknar dig jättemycket!