Nu sitter jag i min soffa med katten i knät, under datorn. Han vägrade flytta på sig så då får han helt enkelt skylla sig själv. Men han verkar trivas. Det är varmt och skönt där under skulle jag tro.
Jag har bestämt mig för att försöka börja plugga. Ska först ta itu med kompletteringarna som jag har skjutit åt sidan. Min handledare har tjatat lite på mig angående dom. Så de är väl lika bra att göra dom. De måste vara klart innan våran innedag som är nästa lördag.
Nu börjar jag känna stress igen. Det är inte bra. Jag försöker verkligen men det blir alltid stressigt. Denna gång har vi dessutom 2 uppgifter som ska göras och lämnas in om en vecka.
Det känns som att jag inte kommer hinna med det. Sen när vi väl har innedagen ska vi ha en skrivning. Usch, jag hatar skrivningar. Det går inte så bra för mig oftast när man måste sitta och skriva och när man vet att det måste bli godkänt.
Jag måste även få tag i en bok som jag fortfarande inte har skaffat och som vi måste ha till den sista uppgiften.
Hjälp! Hur ska jag hinna med allt detta?
De här känns värre än allt annat som vi har gjort. Jag försöker tänka positivt med det går verkligen inte.

Det är inte bra att känna sig stressad. Det blir oftast bara pannkaka av allt, i alla fall för mig. Jag har fortfarande inte lärt mig hur jag ska kunna stressa ner . Såna här saker som oftast sitter och nöter i det undermedvetna gör att man inte alltid är på det där glada humöret som man strävar efter att vara. Jag vill bara kunna säga att allt ordnar sig, att det är lugnt. Men med skolan så går det inte att säga så. Där måste man prestera och visa vad man kan.
Jag är ingen sån människa som strävar efter att vara på topp och vara en utav dom bästa i klassen. Jag vill bara klara mig och bli godkänd. Men när till och med det känns långt borta, då vet jag inte vad jag ska göra.