Det blev ett litet glädjebesked igår kväll i alla fall. Det väntade samtalet kom, dock rätt sent men jag är glad ändå. Det känns skönt att kunna prata lite grann även fast det kan kännas lite stelt, i alla fall från min sida. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men absolut är jag glad att vi har fått upp en liten kontakt igen. Samtalen är saknade. Nu väntar jag bara på när vi kan träffas. Tänker absolut inte ta ut något i förskott, tänker inte gå på den niten igen. Det svider rätt rejält i hjärtat. Jag får ta en dag i taget och sen se vart vi hamnar. Än så länge känns allt helt okej. Men det måste kännas okej från båda hållen. Det räcker inte med att det bara är jag som tycker det.