Jag måste bara säga det, fick en chock nu i natt. Det var kanske en bra chock. Ett livstecken var det i alla fall. Men det var bra, det var riktigt bra. Blir klyven men jag vet innerst inne vad jag vill och det är det jag ska gå efter. Jag kan medge att jag är lite mer förvirrad än vad jag har varit tidigare, dast det går alltid att lösa. Men som jag skrev tidigare, det känns som att mitt liv börjar gå rakt framåt.

Nu är klockan sådär mycket igen men jag sitter juh och pratar med Nattis och Token som lämnade Byn för Stora Staden. Att man kan sakna människor som man precis har börjat umgåtts med det är förunderligt. Kan nog bero på att dom är så sjukt underbara båda två. Dom är ärliga och verkliga. Dom låtsas inte vara någon dom inte är utan dom är sig själva.