Nu är jag faktiskt hemma. Mamma och jag åkte ifrån sjukhuset halv två ungefär igår. Jag hade inte så bra koll på klockan, jag sov nämligen i bilen. Försökte hålla mig vaken för mammas skull men icke. Åkte hem till mamma och pappa. Mamma körde enda fram till dörren, det var riktigt snällt. Kunde knappt gå, hade så ont. Men jag la mig i soffan på en gång och tvärslocknade. Jag sov till och från hela kvällen. Familjen försökte väcka mig flera gånger, ibland fick dom liv i mig. Men Petra fick det tydligen inte, hon hade frågat om hon fick låna min bil, men fick bara något mummel till svar. Men jag tror att jag såg hela handbolls matchen.
Sov sen på deras soffa, slog på en film men tror inte jag såg hela den heller. Har även sovit nästan hela dagen idag. Vi åkte hem en sväng till mig för att katterna hade varit själv sen igår morse. Men jag var väl inte så rolig att umgås med då heller. Slog på en film för att mamma och Hanna kunde ha något att göra medan jag vilade. Följde sen med tillbaka till mamma och pappa. Jag förstog själv att om jag hade varit hemma så hade det inte blivit någon middag för min del. La mig nämligen i deras soffa och slocknade. Vaknade och gick in i köket där mamma och pappa hade börjat med maten, la mig i kökssoffan och tvärslocknade igen. Så där har det varit hela dagen, ena minuten e ja vaken och nästa så somnar jag. Och jag somnar djupt på en gång. Så jag tänkte att nu, när jag ändå e vaken, är det lika bra att jag skriver lite här.

Dom ringde även från Karolinska idag. Fast denna gång så ringde dom från neurologavdelningen. Jag ska dit på torsdag och göra någon muskelbiopsi. När jag hörde det ordet såg jag värsta bilden framför mig. Jag tänkte mig typ benmärgssrutan som dom använder och kör in rätt i muskeln. Men Petra googlade sen på det och då så fick hon fram att dom bara ger lokalbedövning och sen så skär dom ut tre muskelvävnader och sen syr dom igen med ett eller två stygn. Det låter juh inte heller så kul. Jag klarar inte riktigt av nålar heller. Men man får tydligen inte anstränga sig efter det men man kan använda muskeln som vanligt. Så även då måste mamma följa med mig, kan inte köra bilen hem efter biopsin.

Usch, förstår inte varför allt ska hända mig, och just samtidigt liksom. Allt blir bara så jätte jobbigt på en gång. Jag hinner inte riktigt smälta allt. Nu går jag juh på massa alvedon och panodil zap. Ingen rolig smärta jag har direkt.