Ikväll brast det för mig. Jag klarade inte av att hålla allt inne. Tårarna rann i floder. Det är hemskt att det ska behöva bli så, man ska inte behöva må dåligt. Men det finns dom som inte förstår vart gränsen går. Jag förstår, jag gör det, men jag kan inte göra något åt det. Vill kanske inte heller.
Jag låter mig vara kvar i den underbara bubbla jag försöker hålla mig i. Vill inte att någon ska förstöra min uppmålade värld.
Ja, jag inser själv hur patetiskt det låter. Men låt mig få vara det. Låt mig få tro -hoppas- att allt är bra.
I min underbara bubbla är allt fantastiskt, inget går fel, allt är som det ska vara.
Låt mig få ha det så.
Jag vet, jag har insett det själv. Det är bara en fasad jag har satt upp för att jag inte vill se hur allt egentligen ligger till. Jag skjuter allt åt sidan för att inte bryta ihop. Ikväll gick det inte. Ikväll klarade jag inte av att hålla emot när bubblan började spricka.
Det är lugnt nu. Jag mår bra.