Jag måste skärpa mig. Tror jag seriöst att allt blir bättre av att jag sitter hemma i morgonrock och inte gör nått annat än att sitta och titta bara. Klart att livet suger då. Bara för att man är ledig från jobbet betyder det inte att livet raseras. Jag har den förmågan att överdriva för mig själv. Jag måste lära mig att se förbi sånt här. Våga göra saker. Inte fan har jag kul när jag sitter hemma i alla fall. Det finns så mycket jag skulle kunna göra också, för om jag tänker efter så finns det faktiskt nåra vänner som har lite ostabila jobb som jag. Så de går att träffa dom klockan två en måndag eftermiddag liksom. Men det tar juh så lång tid för mig att komma till skott, för att jag är så fruktansvärt seg. Men seriöst så blir man riktigt deprimerad av att vara hemma. Jag känner mig liksom lite värdelös. Alla andra jobbar eller pluggar på heltid. Dom får det att gå runt. Så vill jag också ha det. Istället sitter man här hemma med katterna och vet alls vad jag ska göra. Inte sover man normalt heller, är uppe till tidigast ett varje natt och sover till hur sent som helst. I längden fungerar det inte. Jag mår inte bättre bara för att jag håller på sådär, vänder helt på dygnet.
Jag missar alla mina 1700 måltider som jag ska äta varje dag. Då mår jag bara ännu dåligare.
Det är som en ond cirkel alltihop. Jag försöker lösa allt, ibland går allt bra, men sen händer det något och allt är tillbaka till början igen.

Ond cirkel.