Får dagar verkligen vara såhär tråkiga? Eller snarare får LIV vara såhär tråkiga? Egentligen har jag väl massor som jag kan göra, borde göra men jag orkar inte. Jag skulle behöva plugga mer, men känner att jag inte har någon lust till det just nu. Kanske får ta och läsa lite ikväll, men jag är juh faktiskt helt ledig imorron och det känns lite som att jag vill ha kul eller mys eller jag vet faktiskt inte. Men att sitta hemma helt själv med tända ljus det har blivit så tråkigt. Varför ska jag bara få behöva vara själv för. Har man en pojkvän är det väl meningen att man ska mysa tillsammans eller? Jag måste ha missuppfattat allt detta. Det kanske är så att man bara ska vara på varsitt håll och bara titulera sig som upptagen.

Åh fy vilken negativ atmosfär det blev här nu. Jag som verkligen försöker vara positiv och se framåt. Men ibland är det väl så att man inte kan råför att man stannar upp och kollar sig om ryggen. Hur mycket jag än försöker blunda för allt så är viljan att öppna ögonen starkare och allt negativt kommer som en våg över mig. Men hur ska man göra? Hur gör alla andra för att ha en sån positiv inställning till allt?
Men är det inte så att det är tanken som räknas, att man i alla fall försöker hålla skenet uppe? Det är juh klart, man måste få ha sina dåliga dagar men ibland känns det som att dom där dagarna varar i en evighet.