Jag hatar att inte veta vad som är fel
Fy vad jag känner mig konstig :/ Typ helt darrig och huvudvärk. Det känns lite som att blodsocker och blodtryck helt plötsligt har sjunkigt. Har precis tryckt i mig kakor för att få i mig socker men mår fortfarande dåligt. Jag trodde att jag skulle bli frisk rätt fort men nu har det nästan gått en vecka. Jag har verkligen inte tid med detta. Måste till skolan imorron. Det är första dagen och de är dumt att missa det. Ska försöka lägga mig tidigt för att få ordentligt med sömn och se om det blir bättre av det.
Det kanske är just för att jag har sovit dåligt dom senaste veckorna. jag har inte kunnat sova på kvällarna men samtidigt försökt gått upp tidigt för att inte sova bort hela dagen liksom. Vet inte om det har med vikten att göra också. Fan vad jag hatar det här. Jag hatar att vara sjuk, jag hatar att må dåligt och jag hatar att inte kunna styra mitt liv.
Vad kan man göra?
Det läskigaste är att vara själv när sånt här händer, i fall jag svimmar eller något. Har gjort det en gång när jag varit själv. Det är verkligen jätteläskigt. Annars har jag haft folk omkring mig. Men jag pallar inte åka in till någon läkare. Känns ibland som att jag bor på sjukhus. Får åka fram och tillbaka hela tiden för massa konstiga saker. Remisser hit och dit. Men dom hittar aldrig vad som kan vara fel på mig.
Det är till och med så att min healingmassör letar massa saker för att få reda på vad som kan vara fel. Men vad jag vet har hon inte hittat något.
Jag vill bara att Christoffer ska vara här och stötta och trösta mig.
Var är du?
Det kanske är just för att jag har sovit dåligt dom senaste veckorna. jag har inte kunnat sova på kvällarna men samtidigt försökt gått upp tidigt för att inte sova bort hela dagen liksom. Vet inte om det har med vikten att göra också. Fan vad jag hatar det här. Jag hatar att vara sjuk, jag hatar att må dåligt och jag hatar att inte kunna styra mitt liv.
Vad kan man göra?
Det läskigaste är att vara själv när sånt här händer, i fall jag svimmar eller något. Har gjort det en gång när jag varit själv. Det är verkligen jätteläskigt. Annars har jag haft folk omkring mig. Men jag pallar inte åka in till någon läkare. Känns ibland som att jag bor på sjukhus. Får åka fram och tillbaka hela tiden för massa konstiga saker. Remisser hit och dit. Men dom hittar aldrig vad som kan vara fel på mig.
Det är till och med så att min healingmassör letar massa saker för att få reda på vad som kan vara fel. Men vad jag vet har hon inte hittat något.
Jag vill bara att Christoffer ska vara här och stötta och trösta mig.
Var är du?
Kommentarer
Trackback