Nu sitter jag ensam på jobbet, inga kunder. Renée lämnade mig för ett tag sen för att hinna med bussen. Jag är rätt pigg nu faktiskt. Har varit på apoteket och köpt nässpray och ICA för att köpa kattmat. Kan juh inte låta katterna svälta medan jag är på jobbet, det går juh inte. Stannade även till på Cissi's. Hon har nog dom godaste baugetterna som finns. Jag köpte en ost och skinkbaugett. Smaskens! Det blev så att jag tog de med mig till jobbet. Orkade liksom inte stressa i mig maten. 
Men just de. Det började snöa när jag kom till jobbet också. De är inte nåra fjuttiga snöflingor som singlar ner utan de kommer rätt många, dom är små men många. Det är som jag har sagt förut, självklart vill jag ha snö på vintern. Men snöar det såhär mycket så lär jag aldrig få träffa Christoffer. Jag avundas dom som har möjlighet att träffa sin käraste mycket. Vi träffas aldrig nu förtiden. Kanske en gång i veckan, om jag har tur. På lördag så "firar" vi 9 månader. Av dom här 9 månaderna så har han kanske "sett" mig (verkligen sett mig med dom kärleksfulla ögonen) i 5 månader. Dom resterande 4 månaderna har de varit mera som "jaja, vi kan väl ses då". Jag menar verkligen inte att klanka ner på honom. Jag vet att han har mycket med jobbet. Men man vill juh ändå bli sedd, uppskattad. Ett litet SMS eller god natt samtal på kvällen. Jag har försökt att säga det flera gånger till honom. Det jag får till svar varje gång vi pratar och jag säger att jag vill träffa honom är att han har så mycket att göra. Är det verkligen BARA det som spelar in, eller är det så att han inte har några känslor kvar för mig? Jag vill verkligen inte bli av med honom, men lönar det sig verkligen för mig att vänta och hoppas att han får upp ögonen för mig igen? Vågar jag vänta och hoppas? Det har blivit så att jag väntat och väntat. Men ärligt, jag mår bara sämre av att tänka på allt som jag "tror" att han har för sig istället för att träffa mig. På ett sätt så litar jag på honom, att han ska säga som det är. Men samtidigt känns det inte som att han säger allt till mig. Eftersom att det kan gå dagar, ja till och med veckor innan vi hörs om inte jag ringer eller messar honom. Det ska inte vara så. Då är det juh något som inte stämmer. 
En förklaring jag har fått är att han inte bryr sig om någonting annat än jobb när han jobbar så mycket och intensivt som han gör. Till och med när min, föredetta bästa, vän ringde till honom och sa att jag hade raggat på hennes kille och en annan kille så brydde han sig inte. Det var väl bra på ett sätt med tanke på att det inte alls var så som det hade gått till (hon vägrade lyssna på en förklaring, hon hade redan intalat sig att så var fallet). Men på ett annat sätt så vill man juh ha en annan reaktion. Inte så att vi skulle bli ovänner, men så att han kanske kan förstå att om han vill ha mig så får han visa uppskattning och uppmärksamhet.
Jag älskar honom med hela min kropp, min själ och mitt hjärta!