Jag vet att jag inte har uppdaterat på ett tag, och det ber jag om ursäkt för, till alla som läser i alla fall.
Fredagen den 12e tog min underbara vän Sofie studenten. Grattis gumman, och lycka till i framtiden! Jag stannade hemma på kvällen istället för att följa med ut och fira, men jag tänkte sitta hemma och dricka lite vin. Det var flera som följde mitt exempel och det slutade med singstar och hela baletten hemma hos mig. Men det blev en rätt tidig kväll ändå. Vilket var skönt. Efter jobbet i lördags åkte jag och Magnus ner till station för att hämta hans "styvbror" som skulle komma och hälsa på. Han pratar engelska, eftersom han kommer ifrån Island och inte kan svenska. Jag tyckte det var lite jobbigt eftersom jag helst gärna inte pratar engelska, jag tycker personligen att jag är sämst på det. Så stackarn fick sitta i bilen och lyssna när vi två pratade svenska hela vägen hem.
Senare på kvällen åkte vi och basta hos en annan kompis och då blev det mera vin. Vi spelade poker också, vilket jag absolut är sämst på. Men då började i alla fall språket lossna lite för mig så jag pratade mer med honom. Denna kväll blev verkligen super sen. Vi sjöng singstar även då och slutade inte förs halv tre. Jag skulle börja jobba klockan nio. Inte många timmars sömn där inte. Men på söndagen blev jag också riktigt sjuk. Rösten hade försvunnit, jag kunde inte alls prata och jag som skulle stå i en kassa hela dagen. Men jag gjorde mitt bästa. Måndagen däremot fick jag sjukskriva mig, det hade inte blivit bättre alls.
Det släppte dock under dagen, vilket jag blev glad över. Men istället för att släppa helt så satte det sig på öronen och näsan. Så nu sitter jag här, tokförkyld och det känns som att jag kommer hosta upp lungorna vilken sekund som helst. Dessutom tror jag att jag är den enda som lyckas hosta så att man sträcker tungan.., någon annan som har gjort det? Inte vad jag har hört i alla fall.

I tisdags var det en rätt sorglig dag. Jag hade bestämt mig för att mina katter skulle få flytta. Jag insåg att dom egentligen inte trivs här. Min moster och hennes familj tog gärna emot katterna, det är jag glad för i alla fall. Jag och två av mina systrar åkte dit med katterna. Vi blev kvar hela dagen, egentligen ville jag inte lämna dom men jag vet juh att dom får det bra där. Det absolut jobbigaste stunden var när vi skulle åka igen. Då insåg jag verkligen att jag kommer bli helt ensam hemma nu. Det är ingen som driver mig till vansinne. Det är helt tyst här. Och tomt. Men hellre att katterna flyttade dit och mår bra, och jag får träffa dom än att dom bor här och mår dåligt, eller flyttar till någon jag inte känner och jag inte får träffa dom alls.

---

Jag har juh fastnat i en Twilightmani. Jag  kan få såna manier. Det var rätt milt i början när jag bara hade sett filmen. Men sen fick jag låna första boken av en kompis, och jag är fast! Det är sjukt. Jag lovade att jag skulle läsa tredje boken sakta. Jag försökte verkligen men det tog tre dagar och sen var den slut. Nu sitter jag här och det verkligen kliar i fingrarna för att jag inte har någon twilightbok att läsa. Jag måste vänta på fyran eftersom hon inte har läst ut boken än. Inte kan jag hålla på och låna hennes böcker hela tiden så nu måste jag även köpa hem dom själv så jag kan läsa precis när jag vill.
Dessutom stutsar jag på stolen av spänning inför den andra filmen. Att det ska vara så långt mellan varje film. Det är jättelångt till november. Jag vill se tvåan nu!
Jag vill också ha en Edward!