Idag blev det en riktigt tidig dag. Klockan ringde redan halv sju imorse. Fast jag vägrade kliva upp då. Blev så att jag kom upp klockan sju och det var sagt att jag skulle åka hemifrån halv åtta. Det hade egentligen inte gjort något om jag kom senare ändå till mamma för hon och syster var inte klara när jag var där kvart i åtta. Tillslut kom vi i alla fall iväg och den där förbannade bromslampan lös som vanligt. Fast den här gången slocknade den inte. Strunta i den, den slocknar nog snart tänkte jag. Men det gjorde den inte. Jag var rätt så ordentligt trött imorse så jag va inte riktigt med på vad som hände runt omkring. Men när vi var på motorvägen såg jag att det kom upp en bil gämse mig, men den körde aldrig om. Vafan kör den aldrig om för?! Då ropar syster till och säger att det är Emma. När jag vrider på huvudet ser jag hur hon sitter i sin bil och vinkar som en tok. Va roligt att hon är ute och åker såhär tidigt på morgonen. Hon var ute på lite uppdrag genom jobbet, skulle handla något verktyg. Jag ringde nämligen henne så vi pratade ett tag. När jag hade parkerat på besiktningen kom hon körandes. Det var länge sen vi träffades så det var kul.
Jag trodde att jag skulle få stå där hur länge som helst. Jag hade klivit ur bilen och reagerade inte riktigt på att det var mitt regnummer som kom upp på skärmen.
Det blev ett väldigt hastigt hejdå samtidigt som jag slänger mig in i bilen. Emma om du läser detta ber jag om ursäkt, blev en aning stressad. Jag blir alltid stressad när jag ser att det är min tur att rulla in genom porten.
Efter att bilen blivit besiktad, och fått nedslag, enbart på handbromsen, åkte vi till affären för att handla lite. Minsta syster ska ha tjejkväll imorgon så det inhandlades ingridienser till tacos. Sedan åkte vi vidare till Willys och sedan ÖB. Vid det laget, eller redan på Flygis var jag riktigt hungrig och klockan var bara halv tio då. Men när vi var inne på ÖB hade jag huvudvärk och magen vred sig av hunger. Men mamma och syster ville in på outletet för att kolla på jackor.
Sen, äntligen, blev det lunch. Vi åt på Daisy´s, deras fish n´chips är underbart goda! Det var hur längesen som helst som jag åt där.
När vi i stortsett var klara och redo för att åka hem såg vi mammas arbetskollega, hans fru och deras lille son. Det blev så att vi sprang efter dom för att hälsa. Jag sprang inte, man kan juh inte springa direkt efter att man har ätit heller. Men jag höll gott tempo. Inte för att det var så långt men det var massvis med pensionärer som handlade idag, och dom gick mitt i vägen. Men jag kom fram till dom andra tillslut ändå. Vilket charmtroll till son dom har. Jag hade kunnat tagit honom på plats och sagt att dom kan komma och hämta honom i slutet av veckan. 9 månader och precis lärt sig krypa, hur underbart är inte det?
Han var inte det minsta blyg. Dock blev det lite läskigt när någon annan än mamma höll i honom. Men han visade att han faktiskt kan gå med lite hjälp. Och som alla andra bebisar var han helt fascinerad av alla färger och alla människor som gick förbi oss. Charmtroll var namnet.

Jag bara längtar till jag får en egen bebis.