Just nu sitter jag på jobbet. Det är sjukt fint väder ute och jag sitter här inne. Det känns liksom lite orättvist om jag får säga så. Nu när våren äntligen är på ingång så skulle det sitta fint med en glass ute i solskenet. Jag har inte tid med det efter jag slutat heller. Då är det raka vägen hem som gäller. Måste hinna fixa mig innan vi ska träffas hos Emma för att äta lite gott och fördricka innan vi sedan drar vidare till pubafton som hålls i skolan. Eller det är skolan som håller i det utan här ute så har det blivit en tradition att klass 6's föräldrar har pubafton för att dra in pengar till barnens klassresa. Ett mycket bra påfund tycker jag.
Det är alltid massor med roligt folk som kommer, liveband är det också. Men har jag otur så dyker säkerligen en person upp som jag inte vill träffa. Han kom nämligen in i affären igår, innan stängning och då var jag helt själv. Jag fick panik, jag visste inte vad jag skulle göra. Men jag kan juh inte direkt springa och gömma mig och säga att det inte är någon här. Det blir inte så bra då. Dessutom hade han sätt mig redan. Det är ungefär som när det knackar på dörren hemma och man ropar att det inte är någon hemma. Det är ingen som går på det där.
Men det är alltid lika kul. Fast i en affär går det inte att göra så, eller jag har inte direkt prövat. Jag får testa det någon gång och se om det finns någon dum jävel som går på det. Fast dyker den där snubben upp här igen så gömmer jag mig under skrivbordet. Kommer han ikväll på festen så slänger jag mig i armarna på första bästa kille, aa eller tjej.
Det sjuka är juh att vi har faktiskt jobbat ihop en gång i tiden och då ignorerade han mig för det mesta. Eller så var han bara allmänt dryg mot mig. Men sen efter det när vi sprang på varandra på en fest då var det helt tvärtom. Han hängde på mig istället.
Fyfan, jag mår dåligt jag bara tänker på honom. Därför ska jag ägna mina tankar å något roligare..
Som våren!