Det är sån jag är
Redan nu känns det inte som att det blir en bra dag och jag har inte kommit längre än til soffan. Men när jag vaknade i morse och tittade ut genom fönstret såg jag bara vitt. Överallt var det vitt. Och det verkar juh aldrig sluta snöa heller. Jag trodde att våren var på ingång men tydligen så har någon bestämt att det ska vara vinter ett tag till. Men jag vill inte ha det såhär längre. Jag vill ha värme och grönska. För det här är inte någon riktig vinter, snön smälter juh så fort det slutar snöa så det är bara onödigt att det ens kommer någon snö överhuvudtaget. Fast just nu verkar det inte vilja sluta, det har snöat sen igår kväll. Det är verkligen vitt överallt. Dom har inte ens hunnit ploga än vad det ser ut som. Fast här i byn så är dom väldigt sega på att ploga, jag hoppas bara att jag kan komma ut med min bil från parkeringen senare.
Igår kväll pratade jag med en vän som jag inte pratat med på jättelänge. Vännen tyckte att jag kunde komma dit så vi kunde muntra upp varandra och kanske kolla på en film eller så. Men jag tyckte att det var alldeles försent för det. Och dessutom är det långt dit härifrån. Jag har så svårt egentligen att säga nej när det är så att jag vill säga ja, bara för att det var så länge sen vi sågs. Men eftersom jag aldrig varit där förut och jag skulle köra dit helt själv så blev jag väldigt osäker. Och jag har juh dessutom Sveriges sämsta lokalsinne. Även fast det inte var svårt att köra dit och att det låg på rätt sida av stan så skulle jag ändå inte hitta. En vanlig människa kanske men eftersom jag aldrig varit där någon gång tidigare så skulle det vara ännu svårare att hitta.
Jag måste verkligen träna på det. Jag vet inte om det kan vara för att jag känner mig osäker och inte vill köra fel. Men det går nog att träna bort precis som alla andra fobier och rädslor jag har. Fast jag vet inte om jag vill det, vet liksom inte ifall jag har utvecklat allt det här för att glömma bort annat. Jag känner mig tryggare med det istället för de saker som det egentligen handlar om. Jag och min mamma har haft lite diskussioner om det. Men oftast så brukar det handla om att man vill förtränga andra jobbiga saker. Och precis så är det nog. Istället för att ta itu med det som är jobbigt så utvecklar jag en fobi.
Igår kväll pratade jag med en vän som jag inte pratat med på jättelänge. Vännen tyckte att jag kunde komma dit så vi kunde muntra upp varandra och kanske kolla på en film eller så. Men jag tyckte att det var alldeles försent för det. Och dessutom är det långt dit härifrån. Jag har så svårt egentligen att säga nej när det är så att jag vill säga ja, bara för att det var så länge sen vi sågs. Men eftersom jag aldrig varit där förut och jag skulle köra dit helt själv så blev jag väldigt osäker. Och jag har juh dessutom Sveriges sämsta lokalsinne. Även fast det inte var svårt att köra dit och att det låg på rätt sida av stan så skulle jag ändå inte hitta. En vanlig människa kanske men eftersom jag aldrig varit där någon gång tidigare så skulle det vara ännu svårare att hitta.
Jag måste verkligen träna på det. Jag vet inte om det kan vara för att jag känner mig osäker och inte vill köra fel. Men det går nog att träna bort precis som alla andra fobier och rädslor jag har. Fast jag vet inte om jag vill det, vet liksom inte ifall jag har utvecklat allt det här för att glömma bort annat. Jag känner mig tryggare med det istället för de saker som det egentligen handlar om. Jag och min mamma har haft lite diskussioner om det. Men oftast så brukar det handla om att man vill förtränga andra jobbiga saker. Och precis så är det nog. Istället för att ta itu med det som är jobbigt så utvecklar jag en fobi.
Kommentarer
Trackback