Nu dör jag snart på skolan. Jag känner att jag inte har någon energi alls att lägga på skolarbetet. Jag har helt tappat stinget. Det är inte bra. Jag hamnar bara mer och mer på efterkälke. Men jag orkar inte, allt går emot så fort jag ens tänker på skolan. Jag vill inte längre. Jag tror att jag skulle behöva lite hjälp. Någon som pushar mig som kan hjälpa mig när det är svårt. Det är nog de som allt handlar om. Det blir lite för svårt och då lägger jag ner allt. Men så kan man juh inte heller hålla på. Det är juh hur dumt som helst.
Samtidigt kan jag inte tvinga någon stackare att hålla mig sällskap och se till att jag gör det jag ska. Det är juh ändå jag som har valt att göra detta och ingen annan.
Nu har jag ändå gjort litegrann men jag ligger fortfarande efter. Lisa, var är du när jag behöver den här studiecirkeln som vi skjutit upp i evigheter?!
Sen har det blivit massa trassel med böcker hit och dit så jag har blockerat skolan när jag känt att det börjar dala nedåt. Så kan man inte heller göra. Varför gör jag det bara svårare för mig? Är man dum så är man. Jag har upptäckt det nu. Men det är juh så mycket roligare att göra alla andra saker än att sitta och plugga. Om jag bara tar mig tid och planerar så kan jag hinna med alla delar. Men nu har jag insett vad dålig jag är på att planera ändå.

Jag får ta och skärpa till mig ordentligt nu så jag kommer ikapp. Men jag måste leta dessa förbannade böcker också. Det går inte utan dom.
Men alla andra som jobbar och pluggar hinner juh med en massa, har dom mindre tid till liv än jag? Hur lyckas dom. Varför kan inte jag också kunna vara sådär duktig och göra allt i ett nafs och sen hinna med allt annat.

Gah!! Nu blir det för mycket att tänka på igen. Jag återgår till mitt jobb och skjuter tankarna åt sidan till en annan gång.