Ibland kan man sitta och tänka tillbaka på den tiden då man inte behövde bekymra sig om vad man skulle göra. Det var liksom inget fel med att leka, de var naturligt. Sen när man har blivit äldre så ska man inte leka utan man ska "hänga" eller "vara" -hur man nu uttrycker sig. Nu säger man kanske mer att man ska träffas för att fika eller för att prata, festa kan väl hända. Men man säger aldrig att man ska "leka".
Då är det fruktansvärt tur att man faktiskt jobbar med barn så man har en ursäkt för att leka. Idag så lekte jag juh ute med "mina" barn.
När jag kom hem gick jag över till Magnus för att spela lite kubb. Några av dom yngre barnen från gården var med och spelade. När jag kom över dit hade dom spelat ett bra tag och ledsnade ur efter en omgång som jag var med. Jag hade då berättat att jag hade lekt "picken" på jobbet. Det ville dom också köra så det var bara att friska upp minnet för några och förklara hur det gick till för dom andra. Efter många omgångar blev det också tråkigt men inte ville vi gå in för det. Vi ville fortsätta leka ute. Magnus nämnde kurragömma, och jag kom på den omvända kurragömman (som jag lekte när jag var mindre) där bara en gömmer sig och alla andra letar och ska gömma sig på precis samma ställe som den första. Det hade hunnit bli rätt mörkt då så det var ännu svårare att leta efter den som hade gömt sig.
Men tänka sig hur kul det kan vara att få va 10 igen. Att inte bry sig om att man är "vuxen" utan man får vara barn för ett tag. Det är rätt kul ibland, bara strunta i allt och leka av sig lite. Visa att man faktiskt har barnasinnet kvar!