Igår när jag kom ner till jobbet satt vi och snackade en massa. Jag fick reda på att vi kanske inte ens skulle få dit några barn. Det var tydligen någon musikal av något slag. Det kändes som en liten lättnad, för egentligen hade jag inte orkat jobba något alls. Men istället blev det så att vi började prata och lyssna på musik. Kvart över sex hade det fortfarande inte kommit några barn. Mary drog fram sparbössor som vi skulle måla för att fördriva tiden lite. Det blev inte direkt jätte seriöst.
Men det jag skulle komma fram till var att vi lyssnade på lite musik och Mary satte på Vapnet -Kalla mig 
Den låten var hundra år sen jag hörde. Men jag älskar den. Därför tänkte jag dela med mig av den till er.