I have no one else to blame, but me

Usch, nu känner jag mig sådär dålig. Varför kan jag bara inte skärpa mig och göra det som jag ska göra? Jag straffar bara mig själv och ingen annan. Det är bara mitt fel och ingen annans ifall allt bara skiter sig nu.
Egentligen så är det ingen som fungerar som det ska för mig. Det enda jag riktigt fokuserar helt hundra procentigt på är jobb. Jag jobbar hellre hela dagarna än att sitta hemma. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra hemma. Jag blir handlignsförlamad och hamnar antingen framför tvn eller datorn.
Det är knappt så jag kan städa hemma. Det går bara inte. Jag mår dåligt av att vara hemma, det är då alla tankar kommer. Om hur dålig jag egentligen är, att jag inte kan göra någonting bra.

Jag flyr hellre in i jobben som jag har, då slipper jag fundera på det som jag måste göra. Det är flera gånger som jag har tänkt att jag måste ha någon här hemma som säger till mig vad jag ska göra, som kan ta mig i örat när mina tankar och handlingar glider iväg till något annat än det som jag egentligen ska fokusera på.
Varför ska det vara så svårt?
Hur många gånger har jag inte sagt att det här ska bli mitt år, vara mitt år. Just nu står allt bara still. Det är inte såhär jag vill att det ska vara. Om det ska vara mitt år så ska allt gå i den riktningen som jag vill. Nu gör jag bara allt för att överleva och jag kan inte göra något annat.
Men ärligt, jag är så trött att jag inte orkar med något annat än att jobba. Eftersom jag bara fokuserar på det så är jag helt tom när jag kommer hem. Även fast jag inte har gjort någon större kraftanstängning idag så är jag helt slut i kroppen och i huvudet.

Jag har i alla fall fått tillbaka min telefon idag, så jag har juh något att glädjas över. Mer än så har det inte blivit. Jag har försökt att plugga men de har juh gått som det har gått. Det blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Jag orkade inte alls. Jag tvingade mig till att sitta ett tag och läsa lite ändå. Men det kommer man inte långt med vill jag lova.

Gaaah! Jag blir så arg på mig själv! Vart är min självdiciplin??!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0