Jag va på behandling nu ikväll, massage och healing. Underbart, något som jag har sett fram emot i en månad. Det känns som att tiden går så fort när jag är där. Jag vill egentligen att hon ska fortsätta ännu längre än en timme.
Men det hon säger de är så jävla rätt. Jag vet juh det själv men jag vill inte riktigt inse det. Hon kan verkligen läsa av mig. Men jag förstår inte varför jag har så svårt att ta till mig de hon säger. Varför jag ändå ska vara kvar på samma spår.
Varför ser jag bara problem hos mig själv och ingen annan? Det handlar oftast om kärleken. Att jag ska våga. Men det gör jag inte längre. Jag vet att det bara blir fel, för de har det blivit förut. Och jag lägger skulden på mig själv. Det är jag som gör något fel.
Men jag vill känna uppskattning och få uppmärksamhet, i lagom mängd. Det ska juh absolut inte gå överstyr. Det blir bara fel och känns konstigt. Självklart är jag nog inte den enda tjejen som vill känna sig uppskattad och få uppmärksamhet.
Det känns bara som att jag alltid träffar fel. Man har såna förhoppningar att det är en vinst, nästan så att man är hundra procent säker. Men sen visar det sig vara en nitlott. Och då blir man så besviken på sig själv, att man verkligen trodde och intalade sig själv att det var rätt.
Det är den känslan jag inte tycker om och då struntar jag hellre i det helt än att känna så igen. Men självklart är jag nyfiken. Vill juh gärna få vinsten. Och känna den härliga känslan istället för besvikelsen. Men jag vet inte om jag vågar göra det.
Jag vill bli övertygad om att det är rätt, att jag gör rätt. Jag vill bli överbevisad, att det faktiskt finns vinster och att även jag kan träffa rätt och få vinsten.

Jag är juh inte dummare än att jag avvaktar, tar ett steg tillbaka och observerar. Jag har inte slutit mig helt, eftersom det inte är vad jag vill.
Jag får nog ta och sova på tankarna, så jag kanske får någon rätsida på allt. Just nu känns det bara som ett enda stort klotter i hela inlägget.
Jag ber om ursäkt för det. Men tankarna behövde få komma ut.