Igår var jag och Emma som sagt chaufförer. Jag var nog mer som sällskap. Men det blev riktigt jäkla sent, vi började rulla efter två, tänkte att vi tar det lite lugnt eftersom det hade blivit frost ute. Men trots det var vi framme efter halv tre. Inte ville väl dom hem då. Vi satt på parkeringen i en halvtimme lite drygt. Kallt vill jag lova. Men vi gjorde det bästa av situationen. Det kan vi faktiskt vara rätt duktiga på, jag och Emma. Men när dom väl började röra på sig så stog vi på helt fel ställe, där ville dom inte bli hämtade. Vi åkte vidare, hittade dom och plockade upp dom. Men vi fick med oss två till. Fyra stora karlar, fulla karlar som ska in i ett baksäte, och jag tyckte det var trångt när jag satt i bak med två av dom. Efter mycket om och men kom alla in i bilen och dörrarna stängdes, bilen var i rullning, men en utav dom liggandes tvärs över dom andra. Huvudet utanför rutan. Vilket ståhej. När vi väl var framme vid första anhalten försvann ena karln som inte skulle försvinna. Jisses, jag och Emma hade det lite roligt i framsätet vill jag lova. Tillslut hittades den tredje och bilen hade sikte på hem. Innan vi ens hade kommit ut på motorvägen hade alla tre somnat. Roligt sällskap, kvällen måste ha varit fruktansvärt tung för dom.

Andra anhalten och alla tre sov som stockar. Lite söta måste jag erkänna att dom var. Jag skulle ha tagit ett litet smyg foto men var rädd för att dom skulle vakna av det. Emma tvärnitade bilen och alla tre vaknade till, trodde vi ja. Jag tror vi stog där i en kvart eller så. Bildörren var svår att öppna, det var jobbigt att resa sig och det var ytterst svårt att kliva ur. Urkul tyckte jag. Men helt plötsligt försvann den andra karl. Vi tvingade den första att springa ut och kolla så den andra levde, vilket han verkade göra. Efter ytterligare fem minuter hade vi alla resenärer med oss och bilen rullade hemåt.
Trötta verkade dom vara vilket fall men jag tror att alla kom hem säkert. Jag var i alla fall hemma halv fem imorse. Jag hade nästan funderingar på att skita i att sova men då skulle jag nog däcka nu på dagen.

Men det var en liten annorlunda kväll vill jag lova. Jag hade i alla fall trevligt med Emma. Jag hoppas hon hade lite trevligt trots allt.
Vi får se hur kvällen blir, jag och syster ska med chefen på 40års kalas. Jag tror det blir skoj även där. Men först ska jag försöka få bort den konstiga gnagade känslan jag fick när jag vaknade. Jag blir inte klok på vissa saker. Det går liksom inte att greppa och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Va rak på sak eller skit i det. Känslor är något man inte ska leka med.