When you say nothing at all
Jag hade ingen bra natt i natt heller. Sov jätte dåligt vilket resulterade i att jag inte ville kliva upp i morse. Men jag masade mig upp tillslut, trött som få. Kändes lite som att morgonen gick i ultrarapid. Även klockan. Men stressa det gjorde jag inte. Vilket var tur, annars hade nog morgonen blivit ännu mer pannkaka.
Jag drömde en massa i natt också, jag kommer inte ihåg drömmarna lika skarp som igår. Men när jag vaknade så hade jag lite samma känsla som igår när jag vaknade. Jag förstår inte vad allt kommer ifrån. Jag hoppas att det blir bättre snart, så jag får sova ordentligt. Det funkar inte att inte sova en hel natt och sen försöka vara trevlig och social mot folk. Då är det självklart att jag är grinig och sur efter en halv dag. Sova middag har jag inte tid med heller. Eller det har jag inte försökt med än, kanske ska testa och se om det kanske fungerar, eller drömmer jag bara mardrömmar då också?
Men idag ska vi i alla fall få ha lite trevligt, eller jag. Eftersom vi har affärn stängd imorgon så ska vi träffas alla tre och ha lite vin/ost/kex kväll. Det kommer nog bli jättetrevligt. Det är inte så ofta de händer. Eftersom affären alltid ska vara öppen och då är det alltid någon som måste jobba. Därför ska vi ta chansen nu när alla tre är lediga.
Jag och Petra ska däremot jobba litegrann med kyrkan imorgon men det löser sig nog. Det brukar göra de i alla fall.
Fixat skjuts har jag också gjort, jag har till och med en backup. Man vet aldrig. Det är ofta jag har fått ringa i panik och sista utvägen har alltid varit mamma och pappa. Det känns inte så schyst att alltid ringa dom. I annat fall har vi fått gå hem och de är inte de roligaste vill jag lova.