Nu har jag varit utanför lägerbubblan i flera timmar. Jag saknar det. Jag vill tillbaka.
Vilken tur att det bara är några timmar kvar innan jag kan kliva innanför dörrarna igen. Jag älskar verkligen läger! Trots att man ibland kan få hjärnblödning på personer som är alldeles tätt inpå en, så är det så underbart att se och höra alla knäppa saker som folk slänger ur sig. Ledare som barn.
Tyvärr är det även sista natten. Ännu tråkigare. Längre läger, mer läger! Jag får ha kollektiv hemma så kanske man kan få lite lägerkänsla. Massa med folk, på liten sovyta. De vore kanske något.

Men i alla fall. Idag blir nog den roligaste kvällen av alla. Det är dags för lägerbål. Det kommer bli kanon. Och kanske en och annan överraskning, om vi lyckas fixa allt i tid. Hoppas hoppas!
Men sen har jag räknat med att det kommer bli ännu mindre sömn för alla inatt. Annars vore det nog rätt konstigt tycker jag allt. Jag menar, det är juh sista natten.