Det är för kallt nu. Alldeles för kallt. Syrran ringde klockan nio och berättade att de var -25 grader ute. Antarktis. Både isbjörnar och pingviner springer lösa utanför fönstret.
Detta gjorde att jag bara ville krypa ännu längre ner under täcket. Efter mycket om och men kom jag äntligen upp. Direkt till en varm dusch.
Ut för att starta bilen så att jag slapp skrapa sönder rutorna. In för att göra det sista och sen ut i kylan igen. Hade fläkten i bilen gått igång då? NEJ! Fortfarande lika jävla kallt i bilen och fortfarande lika mycket is på rutorna. Trixa lite med fläkten, till sist gick den igång. Äntligen. Ut ur bilen. Däcket är nästan platt. In, försöka få tag i pappa. Ingen mottagning. Förbannat.
Chansar på att han är på verkstaden. Åka dit med ett platt däck. Yes, han är där. Fram med bilen till porten. Lufta däcket. Då hörs något pysande. Det pyser mellan däcket och fälgen. FAN!
Jag kilar in i verkstaden för att försöka behålla lite av värmen. Helt plötsligt hör jag hur bilen tokvarvas. Ut, inser att bilen dör hela tiden.
Inte det också!
K-sprit. Jag behöver K-sprit. Kollar klockan. Panik, skulle ha varit på jobbet för en kvart sen. Vi hittar ingen sprit alls.
Då bestämmer jag mig för att åka i alla fall. Börjar backa ut bilen. Den dör. Startar-dör-startar-gasar-backa-dör. Försöker ringa TW så han kunde komma och hämta mig. Inget svar. Ringer tre gånger till, inget svar. Startar bilen igen. Låter den stå på tomgång ett tag och sen bestämmer jag mig för att jag kör till bilen dör. Pappa kommer ut igen och frågar vad jag håller på med.
När jag börjar rulla mot jobbet ringer TW. "vänd, så hämtar jag upp dig". Jag tänker inte vända någonstans. Jag kör. En halvtimme försenad till jobbet kommer jag äntligen in genom dörren.
Fyfan för denna morgon.

Jo, jag älskar vintern. När den inte är så kall. Älskar snön, när den ligger på backen och inte på bilen. Nu ska jag köpa K-sprit och hoppas på att jag kommer hem ordentligt. Ska bara ha ett möte, sen tar jag jullov.
God Jul.