Massa måsten.

Tog en pause i allt pappersarbete och siffror för att dra till mamma med lunch. Hon va ledig idag, så även mina systrar. Inte alla, bara två. Den tredje jobbar på utav bara sjutton. Dom har någon form av julevenemang på skolan. Där hon jobbar. Så det är tydligen full fart där om jag har förstått det rätt.
Jag tog i alla fall en lång lunch. Blev en del prat. Inte så ofta jag träffar min mamma längre, eller min pappa. Inte sen dom flyttade. Ändå har dom flyttat närmare mitt jobb. Så egentligen kan jag träffa dom nästan varje dag, som jag gjorde förut. Men det har bara inte blivit så nu på sistone.
Så då passade jag på idag.
Vet inte vad jag har gjort, men det gör väldans massa ont i svanskotan. Jag vet, en massa tjat om den. Men jag har liksom aldrig slagit i den förut så jag funderar juh. Ska det verkligen kännas såhär?
Jag har förstått att läkarna inte gör så mycket åt det ändå. Jag får skaffa mig en sittring om det skulle bli värre. Men det hoppas vi inte på.

Nu har jag nästan fått klart med alla papper. Saknas lite siffror, funderar på om jag ska skicka in dom i alla fall och sen får vi ta det därifrån sen. Allt är i fyllt i alla fall. Det bara snurrar i huvudet av streck, namn och siffror. När jag tittade upp så var det alldeles svart ute. Redan mörkt. Sen tittade jag på klockan. Fysatan va fort tiden har gått.
Tiden går fort när man har kul (eller något).
Nu har jag inte så mycket mer jag kan göra idag. Vill helst inte börja i förrådet idag, nu. Då kommer det nog bara se värre ut än vad det redan är. Och det har jag inte tid med. Måste ta en heldag till det. Ska kika i almanackan och se när det passar.
Det är så sjukt rörigt. Sen fick jag juh reda på att saker inte står rätt till i lokalen vi ska flytta in vår ungdomsverksamhet i. Stökigt och skitigt. Måste ta en dag till det med. Inte långt kvar innan det drar igång som tidigare nämnt.

Måste se till att jag får bilder ifrån julspelet som syrran tog. Det finns många måsten nu märker jag. Dom där måstena gör att jag känner mig mer stressad än någonsin. Jag får försöka varva ner, annars kommer det bara sluta illa.

Sista rycket nu. Sen är det dags att kila hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0