Magiskt.
Igår, Tommy Nilsson, det var magiskt. Faktiskt. Jag håller med syrran lite. Han är nog bättre live. Första tonerna och jag hade gåshud över hela mig.
Trots att jag inte alls mådde något bra igår, huvudvärk, yrsel och allmänt skum i kroppen, så överlevde jag kvällen.
Massa folk var det. Så många har jag nog inte sett där inne, någonsin tror jag.

När jag väl kom hem så slängde jag mig i soffan och förmådde inte röra mig en centimeter på ett tag. Tillslut kunde jag i alla fall förflytta mig till sängen.
Jag blev väckt tidigare än vad jag hade ställt klockan, men mycket piggare faktiskt. Jag behövde skjutsa. Trodde att det var ett skämt först. Inte lura mig sådär tidigt på morgonen. Men det var det inte. Efter en lite för lång stund hemma kom jag tillslut iväg. Han stog startklar. Undrar hur länge han hade väntat. För länge antar jag.
Jag behövde inte köra hela vägen, bara halva. Och istället för att åka direkt till jobbet åkte jag hem direkt. Varför sitta här två timmar alldeles för tidigt. Hamnade i soffan hemma ett tag.
Men det var nog ganska tur att jag blev uppdragen sådär tidigt ändå. Annars hade jag nog haft jätteproblem att kliva upp överhuvudtaget när larmet började tjuta.

Jag är inte helt pigg idag, men piggare. Trött, men inte lika trött som igår.
Det ska nog gå ändå. Fredag idag. Jobb imorgon också visserligen. Konfirmander. Det går nog så bra ändå.