Seperationsångest

En vecka kvar.. En enda vecka kvar.

Jag vill inte att det bara ska vara en vecka kvar. Jag vill egentligen fortsätta, jag trivs så jäkla bra på skolan. Helst av allt hade jag velat vara där varenda dag och inte bara två dagar plus några enstaka på fritids. Jag hoppas verkligen att vikariatet fortsätter några veckor till. Jag börjar faktiskt få lite seperationsångest skulle jag tro.

Jag vet att jag har varit lite frånvarande härifrån, men jag har dels varit sjuk och sen känns det som att jag bara skriver samma samma hela tiden. Man får lite bloggtorka. Förhoppningsvis börjar det ändra på sig nu, det kan bara bli bättre.., hoppas jag.

Igår låg jag i alla fall däckad hemma. Drog på mig någon sorts förkylning i helgen och igår hade jag ont i hela kroppen. Nästan lite som influensa. Men det var bara igår. Idag har jag mått mycket bättre och jag är fortfarande skapligt förkyld men mer klar i huvudet är jag ändå.

Idag skulle jag egentligen ha jobbat enda till klockan 20. Men eftersom vädret är som det är blev det inställt ytterliggare än gång. Vi skulle egentligen ha åkt till Lekiz med alla barn idag igen. Har vi tur så blir det en resa dit i vår istället. Det jobbigaste var ändå att berätta för barnen att det blev inställt. Eftersom många av dom som skulle med går på fritids så hamnade det på min lott att berätta för dom. Deras reaktioner var precis så som jag befarade. Alla hade sett fram emot att få åka dit äntligen. Men jag lovade att vi skulle försöka hitta på något kul med dom nästa vecka istället. Det gjorde dom på lite bättre humör, för tillfället. Sen vet jag inte hur dialogerna och humöret var när dom kom hem.

 

Nu ska jag i alla fall försöka planera måndagen med syster. Överraskning pågång.


Kommentarer
Postat av: Pucko

Spännande med överraskning ;)

Jobbigt de där me skolan, hoppas att du får fortsätta istället !!

Puss å kram

2010-02-07 @ 02:27:44
URL: http://puckoalways.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0