Det är nästan omöjligt att ta sig in på parkeringen här hemma nu. Idag har dom hyvlat vägen på något vänster. Tycker inte att det blev bra så eftersom vaktmästarna här hemma inte har skottat vid infarten. Min lilla bil tycker det har blivit för svårt att ta sig fram så jag får nästan ta sats för att komma in. Skulle inte förvåna mig om jag fastnar där imorn, med min vanliga otur menar jag.

Idag tog jag tag i det som jag skulle ha tagit tag i för flera veckor sen. Jag hörde av mig till Aleris om det här med överfunktion av sköldkörteln. Eftersom jag har bestämt mig för att börja röra på mig igen så vill jag juh inte rasa i vikt så fort jag kollar på en sporthall. Dom svarade rätt fort och sa att jag måste vända mig till min husläkare. Jäkla skit! Jag som hade hoppats på att jag skulle slippa gå via dom. Men icke. Så det är bara att ta sig i kragen och ringa till dom imorgon.
Det får bli efter jobbet. Sista dagen sägs det, som jag jobbar där alltså. Känns fruktansvärt tråkigt. Jag vill vara kvar.., alltid! Men så verkar det inte bli tyvärr.

Ännu mer irriterad blev jag idag också, ja inte bara på infarten. Utan på det som har hänt min post. Jag vet inte alls hur dom hanterar posten på postkontoret eller om någon har tagit in min post och matat sina djur med den. Men ena kuvertet var i stortsett sönderrivet. Varför gör man så? Det var knappt att jag såg vad som stog utan att behöva lägga pussel av allt. Så ska det juh inte vara.
Och om någon har fått fel post och det råkar hända en liten olycka kan man väl lämna ett litet meddelande. Tänk om det nu hade varit ett viktigt brev jag hade fått. Vilket det inte var nu, som tur är.
Vad less man kan bli ibland.