När jag var mindre, älskade jag att skriva dikter. Men sen när jag blev äldre tyckte jag att allt bara skrevs i en enda sörja. Någon gång ibland har jag lyckats få ihop några rader.
Igår kom det nya rader som jag kände att jag behövde skriva ner. Det får tolkas precis hur som helst. Men jag ville dela med mig av dom.





Jag står med utsträckta armar,
med öppen famn.
Och väntar
Kom min älskade,
Kom

Jag vill bara omsluta dig,
vara dig nära.
Jag väntar
Kom min älskade,
Kom

Armarna börjar domna,
jag vänder om och går.
Det är försent
Adjö min älskade,
Adjö