Det kom smygandes nu ikväll, när jag har varit alldeles ensam och tankarna har fått vandrat fritt, jag vill bort. Jag har känt det ett tag, har funderat rätt mycket på det. Men nu är det så påtagligt. Jag vill bort ett tag. Jag vet inte vart jag vill eller hur, men jag vet att jag vill bort ifrån hålan ett tag!
Långt bort, bara för ett tag.
Miljöombyte, samla tankar och positiv energi.

Jag har nästan klättrat på väggarna, det kliar i hela kroppen. Jag vill bara rusa ut genom dörren och inte se mig om. Det känns som att jag kvävs om jag inte får se något annat än det som finns här.
Äventyr

Vart har den spontana jag tagit vägen? Den som inte brydde sig om ifall klockan var mitt i natten när hon satte sig i bilen bara för att hon kände för en French. Hon som gärna åkte en sväng vart som helst bara för att få göra något annat än att sitta i soffan jämt. Hon som hellre bodde i bilen..

Hon har försvunnit, kvar finns bara jag.