Idag var det dags med ett nytt besök hos dietisten. Jag fick min syster att köra mig dit eftersom min bil kommer ge upp snart. Eller ett tag till kommer den nog rulla men den låter förjävligt. Jag tycker inte om att köra den allt för långt.
Det är pinsamt vad illa den låter.
I alla fall. Klockan sju tvingade jag mig upp ur sängen för att hinna få i mig lite frukost innan vi skulle åka. Jag är juh så dum som bokar in besök halv nio på morgonen en dag som jag är ledig. Jag får helt enkelt skylla mig själv.
Besöket gick bra. Det visade sig att jag hade gått upp i vikt. Det trodde jag nästan inte.
Oftast brukar jag känna om jag har gått upp eller ner i vikt. Men den här gången trodde jag att jag hade stått still på samma vikt som sist. Men jag hade fel den här gången och hade gått upp hela 1.4 kg.
Innan jul hade jag gått ner så mycket ungefär, har jag för mig.
Men att jag har gått upp så mycket är riktigt bra för att vara mig. Det är egentligen synd att det inte händer så mycket mer än så. Det handlar alltid om hekto hit och hekto dit.
Jag har verkligen försökt i flera år med att gå upp i vikt. Jag har sprungit hos min dietist i drygt två år, om inte mer, en gång i månaden. Och jag pendlar upp och ner hela tiden. Det är aldrig så att jag går upp två månader irad utan nästa besök har jag gått ner igen. Riktigt jobbigt.

Fast nu har jag bestämt mig för att göra ytterligare ett prov på sköldkörteln. Jag har redan tagit två prover på ämnesomsättningen med dom på husläkarmottagningen säger att det inte är något onormalt med den. Fast det tror inte jag. Jag har nämligen sökt lite på nätet och läst lite om överproduktion och underproduktion i sköldköteln och det stämde in nästan till 100 % på mig av det jag läste om överproduktionen. Jag måste alltså ringa till specialister eftersom dom på husläkarmottagningen inte verkar vilja ta mig på allvar.
Någongång måste allt rätta till sig för mig tycker jag. Jag har haft så sjukt många motgångar nu under flera år och jag vill inte ta mer. Nu vill jag ha ändring på saker och ting. Och det bästa är ändå att börja med mig själv, från start.
Sen får vi helt enkelt se hur allt artar sig. Men jag hoppas på en stor förändring nu.