Nu låter inte min bil som "skicka-mig-till-skroten" utan den är skapligt tyst. Känns hur skönt som helst att köra nu. Igår var jag egentligen så jäkla trött men jag hade lovat att ställa upp och köra hem herrn+kompis. Det var vid sju tiden som det bestämdes. Redan då höll jag på att somna i soffan flera gånger.
Vid elva tiden kände jag att jag inte orkade hålla ögonen öppna längre. Så då fick jag skicka iväg ett mess ändå, även fast jag inte ville störa dom. Fast dom ville åka hem på en gång. Så det kändes bra. Men jag visste inte riktigt vart dom hade begett sig men det visade sig att hela sällskapet hade lyckats forsla sig till krogen.
Det fanns inget annat att göra än att pallra sig ut till bilen som förövrigt såg väldigt väldigt kall ut. Och jag frös något så fruktansvärt. Men efter ett tag kom värmen igång och det blev varmt och skönt. Jag kände hur bit för bit av kroppen började tina upp.
Så det är alltså så man ska göra när man fryser, sätta sig i bilen med full värme och bara köra. Ska tänka på det nästa gång jag fryser.
Glasögon hade jag också fått på mig eftersom ögonen inte ville sammarbeta med mig. Och det innebär alltså att jag ser mycket sämre när jag kör. Det var ett under att det inte klev ut något djur på vägen. Eller så var det helt enkelt så att jag missade alla djuren, eftersom jag ser så dåligt. Det fanns i alla fall inget på vägen.
När jag kom fram stog grabbarna redan ute och väntade på mig. Jisses vad fort allt gick, brukar inte vara så annars. Då får man alltid stå och vänta. Men däremot blev det ett stopp på Statoil för vickning. Inget ovanligt, mer ovanligt att INTE stanna där, så det var jag beredd på.

Det var juh sängen som gällde på en gång när jag kom hem sen. Och imorse ville jag inte riktigt höra klockan när den ringde, så jag försov mig. Inte så att det påverkade att jag kom försent till jobbet, utan det resulterade i att jag inte kunde ta det lika lugnt som jag hade planerat. Men what to do, det är sånt som händer ibland.