Så rastlös som jag är just nu, så rastlös brukar jag inte vara vid den här tiden på kvällen. Jag brukar vara skapligt nöjd och brukar klara mig med att sitta framför datorn eller tvn ett tag innan det är dags för att uppsöka sängen. Men inte idag inte.
Jag kom hem för ett litet tag sen ifrån en väldigt kort filmkväll. Fick i mig en kopp kaffe och sen såg vi en film och sen var det redan dags för mig att åka hem.
Jag vet liksom inte riktigt vad jag vill heller. Jag har ingen aning om vad jag vill egentligen. Men om jag ska lyssna på den inre rösten så ska jag inte nöja mig med hur jag har det just nu.
Fast eftersom jag inte vet vad jag vill så vet jag juh inte heller hur eller vad jag ska göra för att ändra på saker och ting.
Jag är en sån person som går och väntar på att saker ska dyka upp framför mina fötter eller att allt bara ska ordna sig av sig själva. Trots att jag har insett att det inte riktigt funkar så och att det aldrig har funkat så, så gör jag ingenting åt det. Jag bara går och lallar på i min egna lilla värld.

Det kanske är dags att försöka få mina önskningar och drömmar i uppfyllelse. Inte bara sitta på en stol och hoppas på att dom kommer och knackar på dörren. Det här är verkligheten, det fungerar inte riktigt så då. Men eftersom jag har insett såhär pass mycket kanske jag ska börja med små drömmar. Vem vet, det kanske inte blir platt fall. Det kanske till och med vägen. Men vissa saker vågar jag inte chansa på. Vissa saker är jag för feg för att våga göra något åt. Men då är jag också medveten om att det inte kan hända så mycket heller.
Jag förstår inte hur jag kan vara medveten om en sak men samtidigt hoppas på att det ska lösa sig av sig själv. Får det liksom inte att gå ihop.
Jag är förvirrad. 
Jag blir bara mer förvirrad juh mer jag tänker på sakerna och därför kan jag förstå om inlägget blir väldigt osammanhängande och svårt att förstå.
Jag kände bara att jag behövde få ur mig lite av alla förvirrande osammanhängande tankar som jag har. Men jag har alltid varit en sån som tänker tio gånger förmycket i stället för att verkligen ta dagen som den kommer. Eller göra något utan att behöva tänka tre gånger om innan jag gör det. Jag kanske ska försöka vara mer spontan och göra saker utan att tänka efter. Inte tänka på alla konsekvenser och allt annat som jag jämt tänker på. Göra det som faller mig in. Oavsett vad det handlar om.

Nej usch, nu blev det massa konstigt här. Jag ska nog gå och försöka fundera på det som jag har fått ner.