Igår var det meningen att jag bara skulle hämta efter båtresa. Inget mer.
Vid nio tiden började telefonen plinga. Jag skulle skjutsa in mer folk. Men jag skulle samtidigt stanna kvar där. För det skulle inte bli så länge. Bara ut på krogen för att ta en öl och sen åka hem.
Jag drog med mig Soso, så att jag inte skulle bli själv, om dom fick för sig att ignorera mig. Inte så roligt att vara den nyktra när alla andra struntar i en.
Det blev inte bara en öl. Det blev fler. Det blev inte bara krog utan det blev nattklubb. Om man säger nattklubb till Teatern. 

Jag kom fram till, igår när jag skjutsade hem, att jag mer eller mindre alltid ställer upp. Oavsett. Jag kan liksom inte säga nej när dom frågar. Eftersom jag nästan jämt ställer upp så förstår jag juh att dom frågar mig. Men det är inte alltid så kul. Jag vill också vara med och ha kul ibland. Bara någon gång i alla fall. 
Ja nu fick jag juh det, eftersom jag stannade kvar i stället för att åka hem. Kändes onödigt.

Men jag vet inte om jag är dum som tänker såhär eller om det är för att jag känner mig lite känslomässigt instabil idag. Det är som att det är självklart att jag kör. Att det tas förgivet. 
Jag vill höra uppskattningen. Jo, jag fick juh höra "Du är en ängel" igår. Jo den har man hört några gånger förut. Men jag är bara "chauffören".
Nej, det är väl så att jag är dum som tänker så för tillfället.

Jag är den som är snäll och ställer upp. Så har det alltid varit. Då är det väl bra att någon utnyttjar det också kanske.