Idag har jag känt mig duktig. Igår blev det vin för hela slanten och oftast brukar man vara rätt seg dagen efter. Eller man försöker göra så lite som möjligt.
Men efter två promenader så var det åter dags för att spela lite innebandy. Som vi gör varje lördag. Jisses vad jag sprang,  det kändes som att det gav mycket mer den här gången. Eller alla vi hade kanske extra mycket energi. Alla gav i stort sett allt.
Två timmar bara flög iväg, och det är ändå rätt ovanligt. Men kul har vi nog ändå alltid.
Jag vet inte om det bara var jag, men jag tyckte jag blev rätt utsatt den här gången. Dom lyfte upp mig och lyfte bort mig. Jag hängde upp och ner över axeln.
Men de gick bra att spela ändå, om man bortser från dom gångerna då jag blev fasthållen. Det är väl kul antar jag, att jag är så liten så det är ingen match att bara lyfta upp mig och slänga mig över axeln och bara springa iväg med mig.
Till en viss gräns kan jag också tycka att det är kul. Lite irriterad blev jag kanske och jag tror nog att personen i fråga märkte av det lite grann.
Det är nog som alla säger; det är så tacksamt att reta dig.
Jag är väl medveten om att jag är fruktansvärt lättretlig. Men jag tror ändå att jag kan hantera det någorlunda.