Det är konstigt det där när man säger att man ska ringa upp.
Jag brukar oftast säga "vi hörs" om jag inte riktigt vet när jag ringer upp igen, eller när vi hörs helt enkelt. Vi har diskuterat det där litegrann. Jag och några vänner. Säger någon i ett avslut att "vi hörs senare" då är det senare, men ändå samma dag. Säger personen "vi hörs sen", tycker jag, att det är lite otydligt när man hörs. Men att vi ändå hörs.

Jag försöker bara skaka av mig alla tankar jag har om det och jag försöker verkligen ignorera och tolerera hur allt ligger till. Blundar för att jag har blivit såpass ointressant att det inte ens går att höra av sig när man säger att man ska det. Tydligen så är det så. Men på något sätt så är det tråkigt att det blir så som det har blivit. I och med att vi har haft bra kommunikation hittills.
Jag kan juh absolut inte tvinga någon att höra av sig till mig bara för att jag vill. Eftersom jag vet med mig att jag själv är rätt dålig på att höra av mig till andra också.
Men jag måste väl erkänna att jag säkerligen, någongång har sagt det på samma sätt också. Det är sånt som kan hända ibland, absolut. Tillslut känns det som att jag inte ens orkar bry mig. Det tycker jag är synd, för jag tycker om personen i fråga. Tycker vi har haft det jättekul när vi har träffats. Och jag har trivts bra i sällskapet. Däremot vet jag inte hur jag har uppfattats varken då eller nu.
Men hittills har jag fått för mig att det har varit ömsesidigt.
Nu vet jag inte.