Emma kom över igår kväll med chips och dip. Som vi smockade i oss till Millennium. Lite trevligt sådär. Hon hade med sig påskmust också. Verkligen jättegott.
Men sen var det dags för henne att åka och hämta sin syster. Jag följde med för att hålla sällskap. Vi skjutsade hem hennes syster och kille.
Emma skulle även hämta sin bror. Men vilken tid visste hon inte. Så vi åkte runt litegrann. Annars hade väl båda två somnat eller nått.
Vi kom in på vägar som varken hon eller jag kände igen. Men jag menade att det alltid finns ett slut någonstans. Så det var liksom bara att åka rakt fram så kommer vi rätt tillslut. Den första biten fick vi en volvo i arslet. Emma fick panik och jag kunde inget annat än att skratta. Det var så  roligt. Vi låste dörrarna och fortsatte. Volvon följde efter. Tätt. Tillslut paniksvänger Emma in på en liten grusväg. Och först såg det ut som att volvon tänkte följa efter även där. Men som tur va så gjorde den inte det.
Efter ett tag kom det en gård som vi kunde vända på. Och så fortsatte vi vidare. Jag tror vi villade runt i en timme på dom där små kostigarna. För det är just vad det är, kostigar. Hur kan man göra vägar sådär. Och hur kan skolbussen åka på den vägen.

Efter mycket om och men kom vi i alla fall ut på en väg som vi kände igen. Tur ändå att vi hade stereon, så vi hade lite musik. Alltid mycket härligare att åka bil med musik. Men det tog juh ett tag att få igång den. Den bråkar lite och vill absolut inte sammarbeta. Men skam den som ger sig. Efter tjugo minuter gick stereon igång.

Det kanske var i senaste laget att bara sitta och åka runt utan att ha någon ändhållplats. Men fyfan så jävla härligt. Det var längesen det blev såna där onödiga, sköna turer.

Emma - "Då blir vi av med en liten timme inatt" Jag - "Ja, men det tar vi ikapp i höst igen"