Jag är för rastlös för att sova, för trött för att vara rastlös.. Allt är bara ut och in och upp och ner. Jag vet liksom inte hur jag vill ha det. Men jag måste bestämma mig snart, jag ska jobba imorgon.
Jag försöker verkligen pränta in att jag ska jobba. Känns som att jag annars kommer glömma bort det och sen inte veta vart jag ska imorgon. Är jag ledig.. Ska jag jobba.. Vart ska jag överhuvudtaget..?

Jag är verkligen på ett helkonstigt humör. Vet liksom inte vad jag vill. Kan man kanske kalla det övertrött? Man kan säga att jag är på bristningsgränsen kanske. Bristningsgränsen till vad.. Ja det var en riktigt bra fråga. Det känns som att det bubblar upp enda ner ifrån tårna. Det skriker i hela kroppen;
GÖR NÅGOT!
Men vad vill jag göra, vad ska jag göra.

Nu börjar det bli för mycket tänkande, jobbigt tänkande. Sånt tänkande som får mig att bli förvirrad. Sånt tänkande som gör mig matt, som gör att jag bara vill gräva ner mig och vänta på bättre tider.
Bättre tider just nu..,
Sommar! Jag vill bara ha sommar.
Snälla, snälla sommar, kom!

Absolut är det jättefint och mysigt med vinter, utan tvekan. Men det räcker nu! Jag har fått nog. Nu blir jag bara deprimerad av att titta ut genom fönstret och se att det har kommit ännu mer snö.
Är det försent för att gå i ide?