Det känns inte riktigt som att påsken är här. Kan tänka mig att det är för att snön fortfarande är kvar. För att det är så pass mycket snö kvar.
Jag menar, förra påsken var det hur varmt som helst. Knappt en snöhög så lång ögat kunde se. Och nu ligger det hur mycket snö som helst kvar. Jag får liksom inte ihop det.

I och försig så börjar det bli varmare. Det är i alla fall ett gott tecken. Men det är inte så pass varmt att snön försvinner, visserligen går det framåt. Men det går sakta.
Jag vill att allt bara ska försvinna på en gång. Så imorgon när jag vaknar ska det inte finnas en enda glimt av snö kvar. Dikena ska vara fulla med tussilago och solen ska skina. Fåglarna får kvittra, men dom behöver inte synas. Jag klarar mig utan det.
Jag älskar fågelsång, men jag hatar fåglar. Jag är rädd för fåglar.
Sådär riktigt megarädd för dom. Vet inte alls vart det kommer ifrån. Konstigt det där med rädslor egentligen. Jag har nog rätt många såna ändå. Rädslor alltså.

Det är väl sån jag är antar jag.