Trots att jag verkligen hade försökt intala mig att inte prata så mycket idag så belv det självklart tvärtom. Hela helgen har dom retat mig för att jag låter förjävligt och för att dom inte har hört vad jag har sagt.
Hela dagen igår och även idag. Men jag använde Petra lite som tolk, det blev att jag pratade till henne så pratade hon till dom.
Blev lite knivigare när hon drog iväg i två timmar.. Men dom var, som tur var, snälla mot mig. Allt gick galant, fram till sista timmen. Fast det är väl så det är. Nervositeten sätter in, men jag tror att om alla bara koncentrerar sig så kommer allt bli hur bra som helst.
Vi ska i och försig dit och bråka med dom imorgon också. Åh vad jag bara skulle vilja dela med mig av hela känslan. Alla barn - och ungdomar som jag har umgåtts, jobbat med och varit omkring är så sjukt underbara. Det är så svårt att dela känslan via foton.
Om det gick skulle jag ha en liten mikrofon och filmkamera med mig jämt, så man kan dela med sig av alla knasigheter som händer när jag, vi, är omkring dom.