Hit you with the real thing
Nu har jag minsann börjat jobba på riktigt.
Vi hade möte från halv tio till ett ungefär med en tjej ifrån stiftet. Och då fick jag en liten snabbkurs, eller vad man ska säga, som registeransvarig. Mycket att göra kan jag lova. Så det har jag suttit med nästan hela eftermiddagen då.
Känns bra att få komma igång. Och jag hoppas verkligen att jag klarar av allt nu, och att inget faller bort. Kan lätt bli så att man glömmer ibland. Men jag har kommit på att jag måste skriva ner allt. Helst även det oviktiga också. Jag satt till halv sex, sen var det dags att åka hem. Men jag åkte till mamma och pappa med en pizza så jag fick lite sällskap till middagen. Sen blev det även kaffe med pappa efter det.
Har insett att efter att dom flyttade träffar jag inte dom lika ofta och mycket. Trots att jag åker förbi varenda dag. Det bara blir så. Lite tråkigt. Men i och försig blir det bara trevligare när jag väl kommer dit.
Men jag vet inte om det är för att det känns som att det är så mycket längre hem till mig nu. Jag vill liksom bara komma hem.
Jag har juh mycket längre dagar nu för tiden, än vad jag hade för bara några månader sen. Men det är lite så jag vill ha det ändå. Jag trivs med att jobba. Trivs med att göra någon nytta.
För inte blir det så mycket gjort hemma.
Jag ska försöka ändra på det dock. Baby steps..
Vi hade möte från halv tio till ett ungefär med en tjej ifrån stiftet. Och då fick jag en liten snabbkurs, eller vad man ska säga, som registeransvarig. Mycket att göra kan jag lova. Så det har jag suttit med nästan hela eftermiddagen då.
Känns bra att få komma igång. Och jag hoppas verkligen att jag klarar av allt nu, och att inget faller bort. Kan lätt bli så att man glömmer ibland. Men jag har kommit på att jag måste skriva ner allt. Helst även det oviktiga också. Jag satt till halv sex, sen var det dags att åka hem. Men jag åkte till mamma och pappa med en pizza så jag fick lite sällskap till middagen. Sen blev det även kaffe med pappa efter det.
Har insett att efter att dom flyttade träffar jag inte dom lika ofta och mycket. Trots att jag åker förbi varenda dag. Det bara blir så. Lite tråkigt. Men i och försig blir det bara trevligare när jag väl kommer dit.
Men jag vet inte om det är för att det känns som att det är så mycket längre hem till mig nu. Jag vill liksom bara komma hem.
Jag har juh mycket längre dagar nu för tiden, än vad jag hade för bara några månader sen. Men det är lite så jag vill ha det ändå. Jag trivs med att jobba. Trivs med att göra någon nytta.
För inte blir det så mycket gjort hemma.
Jag ska försöka ändra på det dock. Baby steps..
Kommentarer
Trackback