Jag är helt slut från igår. Jisses.
Men kul var det. Har inte skidat på hur länge som helst. Det var flera år sen sist jag stog på ett par slalomskidor. De tre första åken var hur roliga som helst, allt gick riktigt bra. Sen började det bara bli jobbigt i benen. Men man vill inte riktigt ge sig efter tre åk. Så jag bet ihop några gånger till.
Men sen gav jag upp. "Tyngden på dalskidan" gick inte längre. Jag hade ingen kraft att trycka ifrån med längre. Mina knän pallade inte helt enkelt.
Frös gjorde jag i alla fall inte, jo om ansiktet (när vi åkte liften upp) och om fingerspetsarna. Men det var också allt. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Men så kallt var det faktiskt inte. Alldeles sådär lagom, så länge det inte blåste. Ett par minusgrader. Det var allt. Det som saknades var solen. Då hade allt varit tipptopp.
Det var livat både dit och hem. Jag gjorde allt för att försöka stänga av. Orkade inte bry mig. Så jag flöt in i min egna lilla värld och stängde dom andra ute. Annars skulle jag nog aldrig klara av resan.

Jag kom hem före mannen. Han sa att han också skulle vara hemma omkring samma tid som mig, och han skulle dessutom vara snäll och ta med mat hem till mig. Men jag fick vänta ett antal timmar på både honom och maten. Det hade strulat med bilen. Jag klandrar honom inte. Bilen ska juh fungera, så enkelt är det.
Halv elva fick jag äntligen äta middag. Sen blev det sängen.
Halv sju ringde klockan imorse. Sällskapade honom i lastbilen imorse. Det gick riktigt bra, kände mig skapligt utvilad och ganska pigg. Men nu börjar det vända känns det som. Kan nog bero på att jag inte gör så mycket. Har inte direkt någon lust med att lyfta ett finger. Orkar inte.
Vill inte springa runt och dona medan han har massa folk här. I och försig håller dom till nere vid bussen. Projekt "Partybuss" pågår förfullt.
Tydligen har dom kommit en bra bit. Jag sitter mest och väntar på lunch. Men det lär juh sluta med att jag får stå och fixa i ordning det.
Så är arbetsfördelningen i det här hemmet. Jag plockar och fixar och donar.
Nej så illa är det egentligen inte. Jag har väl egentligen valt det lite själv. För att jag vill att det ska hända nått. Annars står det bara där. Eller så tar det en väldans lång tid innan saker händer. Såna saker. Men jag ska väl vara bra på något i alla fall. Eftersom jag inte är till sån stor hjälp med att meka.

Inväntar min syster också. Hon borde komma om någon timme, sa hon igår i alla fall. Umgås lite, dricka lite och bara vara. Så är tanken. Vi får se hur det blir med det. Hon kanske har några andra planer. Hur som helst ville hon inte sitta hemma själv ikväll då hennes karl ska ut och leka hockeyhuligan med sin bror.
Jag förstår henne. Och det kan nog bli rätt kul, det är inte sådär jätteofta som vi umgås. Kan bli någon gång hos mamma eller om vi bjuder varandra på middag. Annars ses vi inom jobbet bara. Så kvalitétstid är väl tanken idag.
Jag har lovat mig själv att jag inte ska prata jobb. Jag ska försöka hålla det också!