Jag hade planerat att vara på jobbet tio idag. Men igår kväll, efter mycket om och men hamnade det på min lott att åka och besikta en bil. Idag klockan sju.
Jag måste ändå ge mig själv en eloge som faktiskt flög upp ur sängen så fort klockan började ringa. Först trodde jag att jag hade försovit mig och missat första ringningen.
Jag tror att jag har kört den där bilen en gång innan, om jag inte misstar mig. Så jag var rätt nervös över att köra in den. Insåg också att den behövde tankas. Men var orolig att jag skulle bli försenad om jag stannade. Fast det var lika bra att hälla i några liter, annars kanske jag inte hade kunnat ta mig in, eller hem.
En minut i sju knappade jag in att jag var på plats. Snacka om tur.

Jag har inte besiktat en bil på flera år. Det har blivit så att pappa har tagit våra bilar till sitt jobb och besiktat dom där. Så jag har sluppit. Så jag var nervös och orolig över det också. Bara det här att köra in genom porten. Jag tycker det är jätteläskigt. Fast det går juh hur bra som helst, varje gång. Men det är just innan som man oroar sig över sånt.
Och eftersom det inte var min bil så kände jag ingen oro över hur det skulle gå. Vi var väl mer inne på att det skulle bli en ombesiktning. Men inte ens det blev det.
Så nu är det bara att tuta och köra. Visserligen är det lite som måste fixas på bilen, men inget man behövde komma tillbaka för att göra.
Kanon.

Hamnade på jobbet mycket tidigare än jag hade planerat. Sitter här redan nu. Och det har jag gjort i någon timme redan. Så det blir inte en sån lång dag idag. Hoppas jag. Allt ska vara fixat och klart inför kvällens grupper, om jag inte missminner mig.
Får kolla det innan jag drar sen. Nu ska det fixas en massa inför helgen. Jobb då också.