Många välbekanta ansikten

Det blev rätt många timmar där på verkstaden. Värmare skulle kopplas in i bilen. Jag vill också ha såna påhitt i min bil. Varmt ska det vara!
Trots att vi var där såpass många timmar så tyckte jag att tiden rullade på rätt bra. Till och från hade jag lite små ont i benen. Ett tag hittade jag en bil jag kunde sitta och trycka i. Bara för att vila benen. Men sen rullade vi ut den och då var det bara för mig att stå.
Vi satt visserligen ett tag när det var lunch. Eftersom bilen för det mesta var upphissad kunde jag inte sitta i den heller.
Men på något konstigt sätt kan jag inte tycka att det är allt för tråkigt att följa med sådär, trots att jag för det mesta inte kan hjälpa till på något sätt och ibland känna att jag är lite i vägen. Men det är rätt intressant. Typ. När vi väl var klara där stannade vi till på en fika hos hans föräldrar. Deras hund vågade äntligen komma fram till mig. Det har tagit några gånger, men nu gick det. Nästan så att hon var påväg upp i knät. Men riktigt så långt vågade hon sig inte. Mysig liten hund det där.
Vi var tvungna att stanna till på ICA också. Utan någon som helst koll på vad middagen skulle bestå utav. Vi hann inte komma längre än till dörrarna då vi sprang på mina föräldrar. Vi blev fast där ett tag innan det var dags att gå vidare.
Hann inte längre än till grönsakerna innan vi sprang på TW och hans tjej. Ibland träffar man på alla och ibland ser man ingen, någonstans.
Hur som helst, tillslut kom vi på vad vi skulle äta. Eller han kom på, det var hans tur att laga mat. Det blev jätteburgare med pommes. BBQsås och massa sallad. Något så fruktansvärt gott måste jag säga.
Nu är jag i alla fall mätt och belåten.
Sitter med ett glas vin och inväntar Solsidan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0